På plats men ändå inte

11 april, 2019

I denna vecka är det i Stockholm något som kallas för Skogsnäringsveckan. Nästan hela eliten i skogen är på plats. Själv är jag detta år hemma på gården och tar emot lamm. Lite sömn och mycket glädje.

 

Även om jag inte är i Stockholm så talas det om en debatt jag fick publicerad i SvD tillsammans med Viktor Ånöstam, en lovande Agronom, igår. Debattens rubrik är ”Den största landsbygdsreformen på 150 år” och handlar om att stycka upp Sveaskogs produktiva skogsmark i mindre lotter och sälja till de som bor på landet. Vill ni läsa denna så sök på SvD.

Debatten har fått mycket stort genomslag på många håll. Utöver det rent tveksamma i att staten ska äga företag som brukar skog så visar vi att privata skogsbruksföretagare tryggar arbete, mångfald, företagande och samhällsservice på landsbygden.

 

Några av fördelarna med utförsäljningen är: 

  • Ett högre regionalt BNP eftersom mindre lokala företagare tenderar att omsätta sitt kapital lokalt genom att utveckla och bredda sin egen verksamhet.
  • Fler markägare leder till ökad biologisk mångfald inte minst på grund av hög kunskap om lokala växtfysiologiska förutsättningar.
  • En större del av skatteintäkterna hamnar i glesbygdskommuner.
  • Skogsråvaran säkerställs och äganderätten försvaras till gagn för råvaruförsörjningen till en växande industri eftersom privatskogsbruket fokuserar långsiktigt på avkastning för både egen och kommande generationers välfärd.
  • Ungdomar ges möjlighet att vidareutveckla sina verksamheter på landsbygden.
  • Andra företag på landsbygden kan investera på olika typer av förädlingsverksamhet.
Att bruka eller skydda – en enkel fråga

Nu är det upp till andra intressenter att fundera på sin hållning.

Jag tror att det kan bli en svekdebatt om LRF inte driver en fråga som kan ge mer mark till sina medlemmar att bruka lokalt så att de kan utveckla sina företag.
Jag tror att industrin om de inte stödjer utförsäljningen signalerar att de gillar statligt ägda skogar och struntar i lokalbefolkningars möjlighet till drägligare livssituation.
Jag tror att gemeneman gärna ser 60 – 80 miljarder in i statskassan nu än den minskande avkastning Sveaskog kommer att göra framöver.
Jag tror att miljörörelserna tystas då det blir en stor pedagogisk uppförsbacke för deras våta dröm om att ombilda Sveaskog till naturreservat när det i andra vågskålen ligger en tryggad  landsbygd.
Jag tror att staten blir lättad med att slippa ”problemet”.

 

Högst troligt finns det redan idag politisk majoritet för att Sälja Sveaskog till folket. Debatten lär fortsätta.

 

Jag heter Rickard Axdorff, tack!

 

 

Det lammas för fullt
Gården på Gotland