Gör man bra saker som uppmärksammas kan man få förtroendeuppdrag. Ett av mina förtroendeuppdrag är att jag valts till ledamot i valberedningen för huvudstyrelsen i Landshypotek ekonomisk förening. Landshypotek är en affärsdriven kooperativ bank med en utlåning om 68 miljarder och 170 anställda. Bankens ägare är cirka 40 000 jord- och skogsbrukare, såna som jag.

Just nu ligger jag på ett hotellrum i Lund och summerar dagen efter ett möte med valberedningen.  Ibland undrar jag varför just jag valdes in i valberedningen och varför just nu. För vem är jag att föreslå vem som ska ansvara för ägarstyrningen av Sveriges åttonde största bank. Jag är naturligtvis inte själv, vi är sex stycken, men ändå så är ansvaret rätt stort.

Bankens vd uttalade sig nyligen i ett reportage i DI om att politiska beslut kan komma att påverka möjligheterna att bevilja jordbrukskrediter i framtiden. Naturligtvis han har rätt och det är riktigt illa. Reportaget handlade om några rättsfall där semistaten vill ta den så kallade fjällnära skogen från sina lagfarna ägare utan att betala för sig. Det låter sjukt, jag vet, men det är redan mycket som är sjukt i detta landet.  

Jag har de senaste tio åren relativt tydligt arbetat med att offentligt försvara våra grundlagsskyddade rättigheter att äga, handla och bruka privat egendom. Det är lätt att glömma bort varför vi har våra grundlagar. Det är nämligen för att skydda den enskilde från den klåfingriga semistaten. Glöm aldrig bort det.