I dag blev vi lyckliga på gården. Det kom och gick fyra stycken rapphöns över gården. Det hände samma sak förra året den här tiden. Vi kallar dem för familjen Svensson för att de är välgödda.

Att de kommer till oss är en funktion av två saker. Att de överlevt fram tills nu samt att vi har mat åt dem. Sen tidigare har vi några fasaner som kommer hit och mumsar på den mat vi lagt ut under en gran. Ett ansvar som vi tar för våra uteliggardjur efter som vi tycker om djur.

Ta lite eget ansvar

I den närmsta staden, Örebro, pågår nu något som kan liknas med revolution för änder. Kommunen har nämligen fattat beslut om att inte mata änderna som valt att bo i stadens vattendrag. An(d)ledningen till att man inte tänker mata dem är måhända lite larvigt men beslutet är ändå korrekt. Det är inte kommunal verksamhet att mata änder.   

Och vad händer då? Boendes i staden upprörs över beslutet eftersom flertalet änder kommer att svälta ihjäl. Det skrivs insändare, intervjuas människor, skapas namnlistor med mera till förmån för änderna. Men hejda er. Vad sägs om att pälsa på sig lite kläder, lämna tryggheten framför datorns namninsamlingslistor mot allt möjligt och mata änderna själv? Det går alldeles utmärkt att göra något själv utan att andra ska betala för det. Gör som oss på landet och ta lite eget ansvar. Jag lovar, man mår bra av det.

Själv ska jag nu kasta ut lite ”högoktanigt” solrosfrö till rapphönsen och fasanerna och titta till matplatserna för de olika klövdjuren som har lite jobbigt nu.  Sen blir det lördagsbastu.