Hur skulle jag kunna klara mig utan mina kossor. Och hur skulle alla ni andra klara er utan kossor. Tankar som far genom min skalle när jag tittar till kvigorna som står med huvudet ner i gräset.

Vi har två sanningar att hantera nu när #vegonorm, köttskatt, bondeskam och annan trams som att svälta pensionärer med sallad får allt mer politiskt tryck på sig. Det ena är vad ska vi producera på markerna i stället för kor eller andra gräsätare (vi kan inte smälta gräs själva nämligen) och vad ska vi ersätta allt de göttiga som kossor och andra gräsätare producerar åt oss människor?

Inte mindre än 70 procent av marken som producerar mat i någon form består av gräs och kan inte användas till så mycket annan form av matproduktion. Slutar vi producera gräsätare förlorar vi den arealen för matproduktion. Då ska vi alla dela på 30 procent av arealen för att bli mätta. Fetma kommer inte bli ett problem å andra sidan.

Sen har vi, som förklaras i bilden överst, en väldig mängd saker som vi får från våra kossor. Vi använder hjärnan, blodet, hovar och horn, ben, organ, skinn, hår, fettet, gödsel, mjölk, inälvor och annat till massa saker som de allra flesta inte vill eller kan leva utan.  

Så om vi inte vill att folk ska svälta ihjäl och om vi inte vill leva med 1400-tals standard så är och kommer förhoppningsvis vi fortsätta att leva på kossornas planet.