men vi utnyttjade inte den som vi planerade för någon vecka sen. Vi har velat in i det sista (tills imorse klockan 04:30) hur vi ska göra med första givan på rapsen. Hur bråttom ska vi egentligen ha?

Det finns många fält som är rejält vattenmättade, men fälten där vi har höstraps är förvånansvärt torra. Vattenmättade fält är direkt olämpliga att sprida kväve på pga risken för denitrifikation och det är även olagligt pga av samma anledning. Nattens minusgrader gjorde så att det definitivt bar att åka överallt så det var inte heller ett hinder. Det verkar inte heller vara några stora regnmängder på väg, som riskerar ytavrinning. Förutsättningarna fanns alltså med oss, men kollar man på väderprognoserna så verkar det vara kallt ett tag framåt. Man kan nog alltså inte räkna med stor tillväxt inom det närmsta. Vi har även redan nu ett fint bestånd av stora plantor med stora rötter. Allt detta gör att vi anser att det inte är någon panik just nu. Råkar vi bli för sena kan vi ju alltid köra lite kalksalpeter som dundermedicin.

För att veta om vi tog rätt beslut eller ej gjordes en försöksruta där den tänkta första givan spreds för hand. Då kan vi alltid vara efterkloka.

 

 

Istället utnyttjade vi denna fina morgon med att fortsätta schaktningen inför vårat kommande silobygge. I veckan fick äntligen svar på den geotekniska undersökningen som väntat på. Lyckligt nog är det morän under nästa hela plattan så vi slipper påla och behöver istället endast gräva bort lös lera och ersätta med

hårdmaterial i ena änden.

Spannmålssilon som vi bygger blir på nästan 2500 m2, det blir mycket vikt på liten yta så gäller att var noga i förarbetet.

Har vi tur igen blir vi färdigschaktade idag innan plusgraderna gör allt geggigt och skitigt.