Jag gillar produktiva dagar, alla andra dagar borde förbjudas…. Förutom vilodagar, man behöver vilodagar med….

Morgonen började bra med att jag snurrade ut en gödningsspridare på vetet. Dagen fortsatte sedan i silobyggets anda.

Idag kom vi äntligen dit, dit vi skulle ha kommit förra torsdagen om vi inte latat oss. Vi har egentligen inte latat oss, det var ju bara jag som var tidsoptimist och sen så har det kommit lite annat emellan. Nu är i alla fall allt grus som ska vara i grunden på rätt plats och packat så det aldrig mer ska röra sig.

Vi hann även börja med armeringen lite smått. All armering har inte dykt upp än, vi väntar fortfarande på byglarna till alla balkarna och dem förbockade järnen som ska vara i kantbalken. Näten har i alla fall dykt upp, så vi kan börja med att lägga det första av två lager av dem. Detta lager ska inte gå in i balkarna inne i plattan utan bara in i kantbalken, så det blir en del klippa och klistra för att få till det. 10100 (10 mm tjocka med 100 mm i rutmönster) näten är ju inte direkt smidiga att jobba med, då är det tur att grävmaskinen finns till hands och kan hjälpa till att lyfta. Nu är vi på gång!

En annan positiv grej är att det flyter på ganska bra med kalvningarna. 41 stycken har kalvat och det är 17 kvar. Jämställdheten är sisådär just nu till honkönets fördel, 24 kvigor och 17 tjurar. Det ser bättre ut om man kollar i procent då är det 58,5 % kvigor – 41,5% tjurkalvar.

Nu börjar det att bli full fart i lagården med kalvar kors och tvärs i boxarna. Härlig känsla att se dem små liven fara runt. Jag kom idag på Christin (mor och djuransvarig) med att sitta i en av kalvgömmorna och mysa med kalvarna när hon gjorde sin kvällsrunda i lagården. Inte konstigt att det tar lite tid, men kvalitetstid är något som är bra för kropp och själ. I gårdens övervakningssystem har vi även kameror installerade i hos korna, men allt går inte att se på bild så fysiska kvällsrundor är en del av rutinerna.

Igår fick även nya sprutan sin tatuering och är nu en i gänget på riktigt. Vi verkar inte i det dolda.

Goda råd är dyra brukar det heta, även ogoda råd är dyra fick jag känna på idag. Jag var hos tandläkaren och utan insatser i munnen gick jag därifrån med råden: ät mindre goda saker och borsta tänderna, detta för blygsamma 800 kr. Vi pratade där även lite om Corona och svensk livsmedels produktion med inriktning självförsörjningsgrad. Tandsköterskan och tandläkaren lovade att äta svenskproducerad mat och jag att borstar tänderna noga. Men dem tjänar ju mindre om jag borstar tänderna noga och vi mer om dem köper svenskt. Jag kan trösta mig med att jag trotts att jag borstar tänderna noga, ända har stöttat tandläkarna mer än vad jag önskat.