Hjälpreda i hytten.

28 mars, 2020

Lördagen till ära så fick jag idag sällskap i hytten en stund av Wilhelm (son).

Inte helt oväntat så är min o Carolines son lite traktor tokig, eller inte bara traktor-tokig utan alla sorters maskin-tokig. Han älskar att få åka med i traktorn. Det är inte alltid det passar att ha sällskap i hytten och allra helst av ett litet barn, men när det finns möjlighet brukar han få åka med. När det inte är så stressigt och det finns någon sorts backup om det skulle behövas. Säkerheten får aldrig äventyras!

Vi är nog lika lyckliga båda två när vi får åka traktor ihop. På bilden syns även hur lång överkropp och hur korta ben jag har, lite som en tax kan jag tycka.

Jag tror nog att alla lantbrukarbarn eller barn som varit intresserade av traktorer och fått åka med när dem var små, vet precis hur det känns att sitta inklämd i en äldre traktorhytt och dunka huvudet i rutan med jämna mellan rum. Jag har i alla fall gjort det i massor. Även om jag somnade oftast så fort jag kom upp i hytten, så skulle jag bestämt med. På den tiden hade vi inte alls lika fin komfort i hytten, särskilt inte på instruktörsstolen (passagerarstolen) som ju ofta inte ens fanns. När jag var liten hade vi några John Deere med ”rundhyttar”, på dem kommer jag ihåg hur man satt inklämd mellan förarstolen och stänkskärmen. Idag är komforten helt klart bättre, och förmodligen säkerheten med!

GPS:en är överflödig med hjälpreda i hytten, inte helt sant. Wilhelm tyckte inte om att jag inte hade några händer på ratten när vi körde (GPS:en styr ju). Vi kom till slut överens om att han höll ratten i dragen och jag skötte den på vändtegen. Här sitter han säkert med bälte på sig.

Under högsäsongen kan det ju vara ända möjligheten att ha med familjen i hytten för att få träffa dem. Det blir lite hyttmys helt enkelt.

Här var det hyttmys för hela familjen i höstas. Skönt med stor hytt.

Idag vältades det på så länge förutsättningarna var rätt. Nu har vi i alla fall vältat de första 96 hektaren, det känns som att vi är med bra. Imorgon verkar det som att välten kanske får stå och frysa i väntan på värme igen.

Det är bra med handskar när man ska plocka stenar som inte välten vill trycka ner.

Innan värmen kom i morse så hjälpte jag farsan med sprutan ett litet tag, han får ju inte ta i hårt efter höftbytet i höstas. Man måste ibland vara där och vakta så att han inte glömmer bort sig och tar i. Det vi gjorde var att byta ut radodlings hjulen mot ”vanliga” hjul, för att få lite bättre bärighet såhär i börja av säsongen. Det är inte helt lätt att få till det bra vid hjulskifte så att spårvidden stämmer utan att behöva ändra hjulaxlar. Vi kör våran spårvidd på spårmarkeringen på 200 cm cc, då vill man att så många hjul som möjligt går centrerat i spåren. Det gäller ju även att få spårvidden på sprutan att stämma med traktorn. Hur som helst så gick detta väldigt bra på sprutan och den är nu redo för tjänst.

Det krävs lite mätande innan allt faller på plats.

 

Farsan precisionsborrar i våra nymålade Fendt röda fälgar. För att få dit en krans som tydligen krävs för styrningen av sprutan.

Nu händer det grejor varje dag.

Svårrubricerad dag
Då var säsongen igång på riktigt!