Maxrutor på plats och rapsblad på väg till Storbritannien

Maxrutor

Nu är maxrutorna för kväve på plats även i vete-fälten. Dessa ska ju egentligen enligt rekommendation läggas ut samtidigt som huvudgivan sprids, men jag tror inte att en vecka senare har någon katastrofalt negativ påverkan av syftet med dessa rutor. Syftet med dessa rutor är ju att kunna se om man har/får kväve brist i grödan. Historiskt så har vi inte haft maxrutor som synts så tydligt, skönt att veta att något som vi kan påverka lätt inte är den skördebegränsande faktorn.

Undrar hur min spridningsbild ser ut, skulle jag bli godkänd tro? Skyller på att jag inte hittade spridarinställningarna för vänsterhanden till Kalksalpeter.

Jag nöjde mig inte med endast en maxruta per fält där dessa gjordes, utan gjorde två. Båda dessa med 50 kg extra kväve, men en i form av Axan (hälften nitratkväve och hälften amoniumkväve) och en med Kalksalpeter (endast nitratkväve). Detta inte bara för att se eventuell skillnad mellan sorterna, utan även för att nederbörd i tillfredsställande mängd verkar utebli ett tag. Då börjar tankarna om en liten lättillgänglig extra kvävegiva i form av Kalksalpeter röra sig i huvudet, får se vad som händer i den maxrutan.

Uppmätning av Kalksalpeter till maxtrutan. Jag har snart snott all bra köksutrustning vad gäller vägning och volymmätning hemifrån.

Bladanalys i rapsen

Rapsen har ju växt ordentligt ett tag nu på våren, så nu tycker vi att det är dags att se hur den mår. Därför har jag idag samlat ihop blad till bladanalys. I bladanalysen analyseras bladens växtnäringsinnehåll (inte sjukdomar). Vi har provat olika ställen att skicka dessa bladanalyser till, men har nu fastnat för Yaras Megalab tjänst. Det är den vi tycker verkar stämma bäst. Därför skickas dessa blad till deras lab i Storbritannien för analys, ibland går det fort ibland tar det tid. Hoppas att dessa corona-tider inte ställer till det alltför mycket.

Eftersom att vi upplever att rapsen är väldigt jämn och fin så togs endast ett prov utspritt på hela rapsarealen. Vi tror egentligen inte att vi har någon brist, mikronäring tillfördes i höstas och rapsen har inga synliga brister. Detta prov är mer som en allmän hälsokontroll helt enkelt.

Insamling av de yngsta fullt utvecklade bladen. Här syns nu även sidoknoppar på plantorna.

I höstas hade vi några fläckar som inte var lika bra som övriga delar av fälten. Då tog jag flera prover för att jämföra det dåliga med det bättre, då är detta verktyg verkligen guld värt. Det är många gånger som man står och tyder symptom utan att riktigt hitta klockrent vad det är, varför ska man då gissa när vetenskapen finns?

En gång trodde vi att vi hade fosforbrist i ett vetefält för att fosfor-klassen var så låg där. När sedan provsvaret kom fick vi se att det egentligen var kaliumbrist, som sagt var ett jättebra verktyg som gör att fel åtgärd inte sätts in.

Bild från i höstas. De tydliga gränserna satte igång funderingarna ordentligt. Gränserna är i körspårsriktningen och inte såriktningen. Detta gjorde att gödningsspridare och spruta snabb blev misstänkta…

Skillnaden i rapsen i höstas verkar ha varit kvävet framförallt. Detta beror troligtvis delvis på att när jag spred den första kvävegivan på Norin-vetet, som var förfrukt till rapsen förra året. Så hade jag ett fel på gödningspridaren som jag inte upptäckte förens direkt efter den givan. Vid en inlärning på LIN-busen förra våren blandade spridaren ihop höger och vänster, det blev därför fel i kilar. Den spred på rätt plats men fel giva på fel sida, därför fattades det kväve på vissa ställen. Det är en av teorierna i alla fall. Idag syns det inga skillnader med ögat.

När vi tycker att vetet växt lite till och kommit igång mer ordentligt, kommer även detta att skickas för bladanalyser.

Fler iakttagelser från dagen:

Jag är värdelös på regndans, jag fick istället avnjuta snö och blåst på min promenad i rapsen.

 

Fukt finns i marken, men saknas på ytan. Snärjmåran mår dåligt, förmodligen påverkad vid höstens ogräsbekämpning.

 

Ett av våra värsta ogräs, vårrapsen blommar snart.