Jahapp då var även fjärde kväverunda på allt höstvete färdig och spridaren är ren igen.

Jag vet att det är mycket fokus på kväve, men det är ju en väldigt stor del i växtodlingen. Det finns massor med olika strategier, många av dem är rätt och många är fel. Ingen vet egentligen fören efteråt (om ens då) om man har träffat rätt eller fel. Vi valde hur som helst att denna vecka göra en första kompletteringsgödsling även vårat Julius vete.

Här kommer lite av mina tankar om det:

Vi har väldigt olika markleverenser av kväve, både mellan olika fält och inom samma fält. Det är även stor variation i upptaget av kväve i grönmassan. Därför används självklart N-sensorn för att jämna ut fälten. Ibland vid tidigare givor har jag kört på att försöka jämna ut hela brukningsenheter med hjälp av sensorn, men denna gången valde jag att jämna ut fält för fält. Det är för att jag anser att varje fält ska behandlas olika, då de har olika förutsättningar.

Tillgången på kväve är inte det enda som styr upptaget i biomassan, det finns även andra faktorer som påverkar. Tillgången på växttillgängligt kväve är nog däremot faktiskt anledningen till lägre kväveupptag än så länge på vissa ställen i år.

Våran sämsta nollruta i Julius 5 kg N/ha i grönmassan

Maxrutorna skvallrar.

Vi har maxrutor med kalksalpeter som syns på några fält, intressant är att det syns på områden med både dålig och bra markleverens av kväve. Det är just maxrutorna med kalksalpeter som syn och inte maxrutorna med axan, det är samma mängd kväve utkastat i alla maxrutor vid samma tillfälle. Kalksalpetern innehåller störst del nitratkväve (ca 93% av totala kväveinnehållet), till skillnad mot axan där hälften är ammoniumkväve och behöver nitrifikation för att bli växttillgängligt. Detta stödjer alltså min teori jag har haft om att nitrifikationen i marken har gått lite långsamt i år.

Den höga skördepotentialen vi tycker att vi har i år ihop med den ojämna kvävestatusen i mark och i gröda. Gjorde att vi valde att kompletteringsgödsla allt vårat Julius vete som nu är i stadie 37 (flaggbladet synligt). Givan vi valde att lägga gör att allt vårat Juliusvete nu har fått en snittgiva på 220 kg N/ha. Det gör att om vi följer de fina tabeller och rekommendationer som Yara presenterar i sina N-prognoser, så har vi gödslat kväve för 7-10 ton/ha brödvete i skörd, beroende på vilket fält man tittar på.

Frågan är nu om det kommer att räcka, vi har självklar många olika variationer i skördepotential på olika fält. Det är det vi redan nu har försökt ta hänsyn till. Vi har kollat på fälten och förutsättningarna som det ser ut nu, därifrån så har vi försökt sätta en realistisk lägsta skördenivå per fält. Det är gentemot den lägsta skördenivån vi har gödslat nu. Det här är jättesvårt att avgöra tycker jag, för vem vet vad som händer imorgon eller nästa vecka.

Vi räknar egentligen med att vi har högre skördepotential än det vi nu har gödslat kväve för, därför räknar vi med att återkomma ytterligare en gång till med kväve. Blir det däremot jättedåliga förhållanden och förutsättningarna för hög skörd försvinner, så var detta sista kväverundan innan skörd. Ser vi däremot att det blir som vi räknar med bra förutsättningar för högre skörd, så måste vi gödsla mer för att få bra rätt proteinhalt.

Det negativa med kalksalpeter är att det grisar ner allt sådant. Tur att det går att tvätta.