Dunder, krut och envishet….

5 juli, 2020

försvarar just nu vårat vete.

Spannmålsskörden närmar sig och det ser väldigt bra ut på fälten. Som jag ser det finns två anledningar till att vi inte ska kunna bärga en bra skörd i år, vädret och viltskadorna. Vädret styr vi som vanligt inte över, så vi får fokusera på det vi styr över (delvis i alla fall): Vakta grödorna från vilt!

 

Först vill jag klargöra en grej: Det är inte bara vildsvin!!

Vildsvinen är ett ganska så centralt viltslag när det gäller viltskador på grödor. Dem är däremot långt ifrån själva på att göra skador, jag upplever däremot att dem ofta får ta nästan hela skulden. Här har vi vad jag själv uppskattar, ungefär lika stora skador efter kronhjorten. Kronhjorten hjälper även vildsvinen att göra vägar/stigar in i vetet. Min erfarenhet säger att vildsvinen gärna uppehåller sig i kanten av fälten eller sprutspåren och äter, tills dem får vägar/stigar till andra delar av fälten. Då rör dem sig över större ytor på fälten, det verkar som att dem ogärna gör första spåret i vetet. Jag vet att detta inte alltid stämmer, men jag tycker mig se en sådan tendens i alla fall.

Dålig bild men tittar man noga ser man två kronhjortar som spatserar runt i vetet.

Nu till vildsvinen

Det är främst vildsvinstrycket på vetet vi har chansen att påverka för tillfället, därför hamnar dem väldigt centralt här nu.

Skapa oro

Vetet är nu mjölkmoget och vi är nu inne i ett skede där stora skador kan ske över bara en natt. Därför är det viktigt att vi är där och stör dem, helst varje natt. Jag har ju skrivit att mitt mål är att det ska vara någon ute varje natt och störa dem. Detta är viktigt, även om vi inte skjuter en gris varje tillfälle som vi är ute så är vi i alla fall där och stör dem. Dem får aldrig chansen att känna sig trygga ute på fälten, gör dem väl det så är det svårare att få dem därifrån. Därför är det även viktigt tycker jag att vi är där tidigt på säsongen, helst ska vi börja gå på fälten innan det blir attraktivt för vildsvinen. Är vi där innan grisarna så kanske grisarna inte ens kommer ut, dem känner sig otrygga och går någonstans, förhoppningsvis en åtel långt upp på skogen där dem får vara ifred. Det bästa är om grisarna aldrig kommer ut, då sker inga skador.

En tuggboll, ett tecken på att vildsvinen är på väg ut på fälten.
Kan man förebygga vildsvinens framfart i grödan slipper man dessa skador.

 

Nattjobb

Detta är ett väldigt slitigt jobb. Det är nattjobb, mycket myggor, blött, varmt, mörkt, ofta ensamjobb, tungt att släpa om man skjuter något, mycket smyga och en hel del spöken ute. Många har dessutom ett arbetsliv eller familjeliv som ska fungera på dagarna. Det är alltså inte helt lätt att få täckning på fälten alla nätter. Trotts det så har vi i år lyckats väldigt bra här, det verkar även som att de har lyckats bra på de marker vi inte har jakträtten på själva. Jägarna verkar förstå vikten av att skydda grödorna mot skador. Det gäller att komma ihåg att det är lika viktigt att gå över fälten, även om det natten tidigare inte varit vildsvin ute. Man kan nog lätt tänka att det ändå inte ger utdelning när man är ute, men då gäller det att komma ihåg syftet: att skydda grödan, inte att skjuta så mycket gris som möjligt. Reglering av vildsvinsstammen ska inte behöva skötas av skyddsjakt. Även om ett skjutet vildsvin garanterat inte kommer tillbaka, så är det lika viktigt att skapa oro på fälten.

Så här kan man lätt se ut efter en natt på fälten. Som ett trött och myggbitet spöke

 

1 gris per tionde hektar

Det här är inte den 13:onde grisen i år utan den första förra året.

Här på Abbotnäs ramlade inatt den 13:onde grisen i vetet för den här säsongen (grattis Carl, du fick otursnumret) . Det innebär att vi nu har skjutit en gris per tionde hektar åker på odlingsenheten Abbotnäs. Det är den högsta siffran vi någonsin har skjutit i vetet här. Det är en oroväckande utveckling. Tidigare år har vi också haft problem, men det har ofta avtagit efter intensiv skyddsjakt. Trotts att vi haft nästan intensivare skyddsjakt i år kommer dem fortfarande hit. Dem dyker även upp mer på fält där dem inte förekommit så mycket tidigare. Det verkar även som att det är ökande på andra ställen än här.

Nytta ändå

Trotts att jag upplever att vi i år har haft mer gris på fälten, så upplever jag faktiskt att skadorna (än så länge) inte är det värsta vi har haft. Det betyder inte att jag tycker att dem är acceptabla. Skadorna verkar än så länge vara mest begränsade till fältkanter och torrkullar, men många bäckar små….. Detta tyder på att det har gjort nytta när vi varit ute. Hoppas att vi nu har skapat tillräckligt med oro på fälten så att grisarna håller sig därifrån.

Här syns hur vildsvinen har härjat i en åkerkant. Många bäckar små…
Hoppas verkligen dem håller sig härifrån.

Kombinationen viktig

Dunder och krut hjälper till att skydda grödan, men envisheten är nog den viktigaste ingrediensen. Dock är den ingenting utan det andra. Grisarna måste koppla ihop oss med fara, för att det ska ha effekt när vi vandrar över fälten. Annars lär dem sig snabbt att vi är ofarliga och att det bara är att gå undan för stunden, för att sedan komma tillbaka. Dunder och krut är ett tydligt sätt att lära dem att vi faktiskt är farliga för dem. Det bästa enligt mig, är egentligen när man kan smyga sig på grisarna och skjuta en utan att dem märker en alls. Märker dem inte oss så blir dem rädda för platsen och inte människan, en teori som jag har. Dock brukar alltid någon gris lägga märke till människan och då får det duga med att det är oss dem blir rädda för.

Jag vill vara extra tydlig med att jag tycker vi har för stora skador.

Kämpa på alla tappra jägare där ute, tack för att ni skyddar våra fält!

Nu i veckan ska vi se om vi kan få lite tid, för att kolla och rapportera om hur det ser ut på våra fält inför skörden…

 

 

 

 

 

Swiften är (nästan) klar för höstrapssådd
Lucka mellan skurarna