Nu ökar vi torkkapaciteten

14 oktober, 2020

Idag startade vi den praktiska delen i vårat nya projekt ”höja torken”. Det är inte bara dags att bli fossilfria på torkningen av spannmål, utan även att höja kapaciteten på processen. Det gör vi genom att bygga ut torken uppåt.

Flaskhalsen

Vi jagar ständigt förbättringar vad gäller kapacitet här på gården. Ett av de mest kritiska momenten under ett växtodlings år är ju själva skörden. All spannmål ska skördas och i vårat fall torkas och lagras här på gården. Det gäller det att få in så stor volym som möjligt på så kort tid som möjligt. Då gäller det att hela kedjan att fungera, ingen kedja är starkare än den svagaste länken/flaskhalsen. Kan man hela tiden lokalisera den svagaste länken/flaskhalsen och åtgärda den, höjer man kapaciteten. Nu är ju det här med torkning lite klurigt, det är inte varje år det är just det som är flaskhalsen. Torkningen var absolut inte någon flaskhals i år, när det var så fina skördeförutsättningar. Det har däremot hänt att vi har stått med fulla våt-fickor och faktiskt fått stanna tröskningen pga av det, trotts att vi har ca 1100 m3 lagringskapacitet i våra våtfickor. Under ”blötskördarna” när risken för att vi får stopp pga av torkningen finns, är det ju extra viktigt att det inte blir onödiga stopp på skördandet.

Det spelar ju ingen roll att detta går fort som tusan, om akilleshälen ändå är något annat…

Lösningen

Det har funnits några olika alternativ för att få bort denna eventuella flaskhals. Ett av alternativen var att bygga ytterligare våtfickor, vi behövde ju ändå mer lagring. Till slut så valde vi lösningen att öka flödet genom torken genom att bygga ut den. Lagringen vi behövde löste vi med en stor silo istället, den vi byggde i våras. Vad denna utbyggning innebär är att vi höjer torken med fyra varmluftssektioner. Genom detta går vi från att torka 12,1 teoretiska ton i timmen till 18,2 teoretiska ton i timmen, det blir alltså en ökning med 50 % i timmen (teoretiskt). Hoppas att detta blir rätt lösning för oss nu. Vi har ritningarna på fler våtfickor kvar för framtiden…

Här är lösningen paketerad och väntar på att bli uppackad och monterad.
Här ska det höjas.

För att få plats

När dem byggde byggnaden 1874, hade dem inte riktigt anpassat för att denna spannmålstork skulle stå i den. Därför får vi nu göra denna anpassning. Det är absolut inte den första anpassningen som görs i denna delen av byggnaden och troligvist inte den sista heller, men någon gång blir det kanske färdigbyggt (troligtvis inte). För att nu få plats med höjningen av torken så måste vi höja några hanbjälkar och förstärka där dem suttit. Det är vad jag och Carl (som är på tillfälligt besök) har grejat med idag. Nu är det inte så att vi bara kapar och flyttar hej vilt utan plan, det skulle inte jag våga. Att få en loge i huvet gör nog lite halv ont i alla fall. Lång innan vi bestämde oss för denna lösningen, så kollade vi med en duktig byggare. Det skulle ju vara bra snopet att köpa en torkhöjning som inte fick plats.

Även om det ser rymligt ut runt torken, så är byggnaden en begränsning på bygget.

Dagens jobb

Precis som jag nämnt så har jag och Carl idag börjat med att höja hanbjälkar i logen. Vi är inte riktigt klara än, men på god väg. Trotts att vi vet hur resultatet ska bli så är det vägen dit som är det kluriga. Det är fruktansvärt lätt i teorin, men lite svårare i praktiken. Det är tre hanbjälkar som berörs av denna ombyggnation. Två av dem ska höjas och en ska bara flyttas till sidan av överramen, istället för att sitta mitt på. Idag så har vi hunnit åtgärda de som ska höjas, och byggt ställning för att komma åt den som ska flyttas i sidled. Det är ju inte helt lätt jobbat precis under nock, det lite trångt och högt. Sen blir det lite extra klurigt när golvet ligger på de hanbjälkar som ska flyttas. Vi är i alla fall på god väg i rätt riktning.

Här är de tre hanbjälkarna som ska flyttas. Den som är röd och blå ska flyttas i sidled, de andra höjas.
1874 var dem duktiga på det där med passform. Dessutom moderna elverktyg, helt otroligt tycker jag.
Vi gör det inte riktigt lika snyggt, trotts moderna maskiner. Jag skyller på att vi har det mer stressigt… (Det är inte färdigt på bilden, det ska fästas mer)
Carl är tillfälligt tillbaka.

 

Ställningen ska resas, här kommer Carl med grejor.
Eftersom att ingen av oss kan flyga uppåt, bara neråt. Så är ställning helt klart inte onödig.

 

För övrigt är alla kvigor nu frånskilda och intagna.

Här är kvigorna på mellanvisit i gamla lagården. Fotot taget av min fru Caroline på kvällsrundan.

 

Nu är vi på gång igen och imorgon kommer torkskruvar-legenden Hasse som ska leda oss genom detta. Skönt med en erfaren och duktig arbetsledare. Snart ska vi nog se att det här är färdiga med detta. Vi har även inlett ytterligare ett projekt som också kommer att utveckla verksamheten i rätt riktning, som vanligt så tar vi när det bli lite mer aktuellt.

 

 

 

Logen står fortfarande
Betong i formen