Det här med att hantera levande djur är ju inte helt riskfritt, inte ens om det handlar om snälla kor. Det fick jag ett mildare smakprov på idag.

Klövverkning

Idag var det dags för damerna i lagårdens årliga pedikyr, så klövverkare var idag på plats. Det var inte alla kor som behövde verkas, men knappt hälften. För att allt skulle gå så smidigt som möjligt, så ställde vi upp ungefär samma anordning som vi dräktighetsundersökningen förra veckan. Men istället för behandlingsbur stod där en verkstol. Kotrafiken sköttes av mig, Carro, Carl och Christin ända tills det sa pang på min lilla (nu större) näsa… Då fick de med första bokstaven ”C” (och klövverkarna) klara sig utan mig….

En liten olycka

Allting flöt på så himla bra och kotrafiken flöt på bra och då blev den min tur att ha otur (konstigt när det går som bäst och man känner sig oövervinnlig, då händer det)  Det som hände var att en ko fick för sig att sparka lite bakåt, där fanns en grind och på andra sidan grinden en Mattias. Grinden (som var av öppnings och stängningsbar modell) träffade mig mitt i nyllet och en liten smärta uppstod i näsan. Jag hann tänka ”undra om jag får en sne näsa nu”, innan blodet började rinna. Det är alltid svårt tycker jag att veta direkt hur stor en skada är när den just uppstår, man får gå lite på hur ansiktsuttrycket på dem runtomkring ser ut. Jag förstod på min frus ansikte som stod bredvid mig, att jag nog inte skulle fortsätta att mota kor just då…. Hon hade förstås rätt, man kan ju inte mota kor med blod rinnandes kors och tvärs. Så jag tackade för mig och gick för att kolla mig i spegeln.

Inte näsblod

Jag trodde först att det bara var lite vanligt näsblod som rann, men det var det inte (bara). Det var glasögonen som hade skurit sig in lite i näsan, och skapat ett litet sår. Eftersom att det inte hände i en direkt kliniskt ren miljö, så fick det bli ett besök till sjukhuset för tvättning, limning och stelkrampsspruta. ”Better safe than sorry”, som de skulle sagt utsocknes. Jag tror i alla fall att näsan är hel, den är nog bara lite öm och svullen.

Hög puls

Ibland får jag lite hög puls av saker, det fick jag idag. Det var när jag kom hem från sjukan. Jag var hela tiden lite imponerad över att glasögonen inte gått sönder och väl hemma skulle jag putsa dem. Jag tyckte att framförallt vänsterglaset var lite smutsigt, då blev jag jätte förvånad när jag skulle putsa det och jag kände min fingrar mot varandra genom glaset. Glaset fanns helt enkel inte där, det ramlade ut vid smällen…. Jag hade alltså gått runt som en ”idiot” utan glas i ena ögat, utan att märka något. Det kanske var en hyffsade smäll ändå….

Det var inte detta som framkallade den höga pulsen utan när jag ringde optikern. Eftersom att glasögonen är försäkrade där så räknade jag med att få nytt glas, så jag ringde dit. Det var inga problem, det var bara att ta med det trasiga glaset dit så skulle det bytas utan kostnad. Jag berättade då att jag inte hade glaset eftersom jag fått en smäll i huvet och inte märkte när det åkte ut. Då var det tydligen en förlust och inte något som gått sönder, så då gällde inte försäkringen. Glaset var tvunget att tas med in och visas upp. Det var här det inte gick ihop för mig och min puls smög upp en aning… Det blev en liten längre diskussion om detta som innehöll bland annat att jag genast tänkte byta optiker när mitt glas var bytt och att leta glas i koskit (när man nyss fått en smäll och inte vet att man tappat det) inte är så enkelt. Även om jag inte var helt nöjd, så tackade jag ändå för samtalet och önskade andra änden av telefonen en trevlig dag. Efter 10 minuter så ringde hon tillbaka och bad om ursäkt för missförståndet och sa att försäkringen gällde.

Vad har hänt mer?

Gjutning stod idag på schemat och precis som tidigare gjutningar i år, så skötte Olle den med hjälp av farsan. Jag tror att det gick bra för dem, resultatet ser bra ut i alla fall.

Det var även dags för montera tillbaka lite lysen. Halmen behöver ju inte så mycket lyse, därför kopplades lysena bort när djuren flyttade ut. Djuren behöver ju däremot lite lyse, så nu lyser det där inne igen. Lysande….

Efter lunch så började fokus på det sista innan vi kan flytta in djur här. Det ska letas reda på grindarna som satt här förut och massa annat kul….

Jag klarade mig alltså bra idag, skönt. Men sköterskan som gav mig stellkrampssprutan sa att eftersom att jag är man, så är det inte säkert att jag överlever sprutan… Vet inte vad hon menade med det, undrar om jag behöver vara orolig?