Nu efter att det är (nästan) färdigbyggt, så kan det ”normala livet på gården” tas upp igen. Vad det ”normala livet på gården” innebär är olika, jag antar att det är just det som är det ”normala”. 

Normalt

är kanske världens tråkigaste ord eller om det kanske är innebörden som är tråkig…. För vad är normalt? Det är väl olika beroende på? Jag måste ändå erkänna att det ändå är ett bra ord för att beskriva vissa saker eller för att ha något att förhålla sig till. Här på gården så tror jag att det normala vad gäller arbetssysslor den här tiden av året, är just att det alltid är olika. Ingen dag brukar vara den andra lik, alltså är dagar med olika innehåll det normala här. När vi nu har byggt så har ju dagarna varit ganska så lika varandra, därför vill jag påstå att nu när dagarna blir olika igen är vi tillbaka till vårat normala. Logiskt eller hur!?

Lika dagar

Även om de flesta dagarna mest är olika varandra, så finns det innehåll som alltid är lika. Djurskötseln är något som går på rutin varje dag och även veckorutiner finns. Skönt att det finns någon sorts rutin som håller ihop vardagen. För den dagliga skötseln av djur går det bara åt en av oss, men för veckorutinerna går det åt nån mer. Den dagliga skötseln består just nu av fodring och tillsyn. Veckorutinerna består egentligen bara av skrapning och ströning och det sker just nu två gånger i veckan.

En tilläggsrutin

Nytt för i år i veckorutinen skrapning och ströning är att vi måste lägga till ett arbetsmoment. Halmbalarna lagras ju nu mera inte här på gården, utan på granngården. Det är kanonbra, men när de ska användas att ströas med gör de ingen nytta på andra sidan sjön. Balarna måste därför hämtas hem och det är just det som blir ett tillägg i rutinen. Just nu gör vi av med ca 60 halmbalar i veckan, så en liten skvätt är det som ska hämtas varje vecka. Det bli knappt två lass med släpet som vi använder nu (vi får med 36 stycken per vända). Det är en rutin som nog kommer att ta ca en timme per gång, med lastning, stroppning, avlastning och resa. Det blir alltså ytterligare ca två timmars veckorutin/vecka och något dyrare halmbalar för djuren att köpa. Just nu är det i alla fall den bästa lösningen.

Hat-jobb

Jag gillar verkligen de mesta jag gör, men att meka med förarstolar är inget favoritjobb. Egentligen vet jag inte varför, men det är ofta lite trångt och krångligt. Det borde få mig att gå ingång, jag gillar ju egentligen lite krångliga saker ,men just förarstolar kommer nog alltid att vara ett hat-objekt att skruva med. Jag fick avsluta dagen genom att just greja med en förarstol. Det är våran trogna minilastares stol som börjat bete sig på ett icke behagligt vis. Den glappar så att det nästan blir en balansövning att sitta i den o köra, så kan vi ju inte ha det. Efter att ha kollat på stolen och efter reservdelar så blev utfallet att en det får bli en ny stol. Skillnaden på en ny stol och reservdelar (utan montering) var alldeles för liten för att lägga energi på att laga den. Skandal att det inte är så stor skillnad kan man tycka, men det underlättade valet att köpa en helt ny. Den gamla började ändå bli heldålig…. På ett skamset sätt känns det nästan skönt att inte behöva meka med den gamla något mer…..

Nu går vi mot ljusare tider igen, går inte tiden väldigt fort?!