Inte alls så badsugen

och särskilt inte ihop med traktorn och lass, men det var ändå lite nära att det blev ett traktordopp i ån idag.

Lite nära

Ja, idag var det faktiskt lite halvnära att det blev ett dopp i ån med traktor och balssläp. Som tur var blev det inte så. Hade det blivit så, så hade det blivit en ganska så jobbig dag. Jag tycker att det ändå blev en halvjobbigt dag, när det inte gick riktigt så bra som jag hade tänkt mig. Jag får väl ändå vara nöjd med att det inte gick så illa som det hade kunnat gjort. Lite nära är ju mycket bättre än för nära…

Så här nära var det. Blå pil är framdäcken och röd backdäcken på traktorn. Var ”för nära” ån för att det inte skulle bli bra är vet jag inte, men inte så långt utanför den röda pilen skulle jag tro… Vad tror ni?

 

Vad hände då?

Nu när vi har haft minusgrader ett tag så tänker vi utnyttja det för att få hem lite balar som ligger kvar ute på fälten. Tjäle innebär ju bra bärighet och man slipper köra sönder mark och vägar. Tyvärr försvann minusgraderna lite idag och då blir det ju genast lite halt, men tjälen var kvar (där vi förberett och tagit bort snön). En av mina arbetsuppgifter var idag att åka och hämta lite balar på något som vi kallar för gäddbetet. För att komma dit måste man åka på en liten skyddszon som lutar neråt ån. Det var förberett genom att det var plogat så att tjälen skulle gå ner i marken. Jag skulle hämta balarna om det gick var planen och i min värld fanns det inte att det inte skulle gå. Så jag dundrade helt enkelt ner till gäddbetet med balsläpet och lastade inte riktigt fullt, men nästan. Jag visste att det kunde bli lite klurigt att komma därifrån, men var övertygat om att det skulle gå. Det gjorde det inte, i alla fall inte på det sättet jag hade tänkt. På grund av halka slutade det driva framåt och började glida mot ån…..

Ungefär så här långt kom jag innan det började gå åt sidan istället för framåt.

Det gick nästan

Jag fick alltså släppa av och sluta satsa framåt, för jag kom inget framåt bara åt sidan. Jätte typiskt… Kommer man inte framåt så måste man ju prova bakåt. Tyvärr så var det lite för halt för att jag skulle kunna styra precis som jag ville, så jag fick acceptera att gravitationen och friktionen skötte det mesta när det gällde riktning när jag backade. Det var faktiskt ganska så nära att jag lyckades backa tillräckligt för att kunna koppla loss och lasta av. Men främre axeln hade börjat gå åt fel hål och till slut var jag lite för nära å kanten för att jag skulle ha råd med misstag. Så jag fick ge upp och ta det säkra före det osäkra och lösa det på annat sätt. Ingen kommer ihåg en fegis, men de flesta kommer ihåg en idiot… Frågan är bara om det är så man bli ihågkommen?

Efter att ha försökt backa utan att kunna styra så mycket som jag önskade, så hamnade jag till slut så här..
Så här såg det ut från andra hållet. Här syns att främre axeln inte alls ville samarbeta och marginalen för misstag inte var så stor. Så fort hjulen rörde sig så minskade marginalen, så det blev; bettter safe than sorry till slut.

 

Lösningen

Självklart så var jag själv på gården när detta hände, Janne o Christin var iväg på andra ärenden och Carro var hemma med barnen. Jag kunde alltså inte bara lyfta luren och få hjälp, eller det kunde jag visst men bara i form av skjuts av Carro och barnen. Sen fick jag rådfråga mig själv och lösa det själv. Det var egentligen inga konstigheter, men ibland är det ju skönt att vara fler på plats och kunna komma fram till bästa lösningen. Så man inte gör bort sig och råkar skapa ett stort problem av ett litet, bara för att man råkar tänkta fel. Lösningen blev i alla fall att ta lastmaskinen, lasta av och sedan dra den främre axeln på släpet ”rätt”. Sen kunde jag enkelt backa därifrån och åka hem. Tyvärr utan balar, men inte blöt.

Lastmaskinen fick rycka in. Jag känner mig som en riktigt skurk när jag kör i vete åkern sådär, men vad gör man?
Sen så tog jag balklämman och drog den främre axeln tillrätta.
Då blev det en trevligare vinkel och det var bara att backa därifrån.
Sen åkte jag skamset därifrån utan lass….

Vägrar ge upp

Jag gillar inte alls att behöva ge upp… Så jag gjorde inte det, inte helt i alla fall. Jag gick på plan B istället, jag körde balarna med dumperkärran istället. Det är ju mycket mindre halkkänsligt än släppet. Jag fick inte alls på lika många balar, men det gick i alla fall. Fem stycken per vända istället för 18 är ju en viss skillnad, men bättre än inget. Tyvärr blev jag inte riktigt klar idag, så det roliga får fortsätta någon annan dag.

Dumperkärran fick rycka in och vara balkärra för dagen. Då gick det utan problem.

Undrar om..

Jag kan inte låta bli att undra om det hade kunnat gå om jag kört på ett annat sätt en jag gjorde….. Det är kanske möjligt, men jag är inte säker på hur…  Sen undrar jag om det verkligen var nära eller om jag bara var feg.. Skönt att jag har något att fundera på.

 

Förutom detta så har det hänt massa andra bra saker idag:

Jag körde hem halm till morgondagens ströning från halmlagret.
Lastade med traktorn
och lastade av med lastmaskinen. Smidigt tycker jag.
Spännbanden var till en början inte så samarbetsvilliga, utan var lite stela till att börja med..
Vi har även fått hem balar med lastbil. Där det är lite längre att köra, brukar vi beställa denna tjänsten. Jonssons Åkeri i Vadsbro sköter detta åt oss och och har gjort länge. Väldigt smidig lösning.

Eftersom att det inte är bra vägar överallt för lastbilarna att åka på och vändning möjligheterna är begränsade, så krävs det lite förberedning när det ska köras balar. Vi brukar utnyttja tjälen till detta. Då gäller det att få bort den isolerande snön i god tid innan körning. Här förberedde jag redan förra veckan.
Kan även konstatera att vildsvinen nu hittat ut på vallarna. Tråkigt när de gör så stor skada.

Någon som är badsugen

Även om jag inte var sugen på att bada i ån så verkar det finnas andra som är mer sugna på det. Kronhjortarna gör det varje natt nu verkar det som. Det här var något som jag blev lite förvånade över när jag såg, ån är både djup och ström så här års. Första gången jag såg det var för några dagar sedan när jag och farsan följde spåren efter en ensam kronhjort. Spåren slutade i å kanten och fortsatte på andra sidan. Skumt, jag trodde inte att de tog sig över ån på den platsen just nu, särskilt inte med tanke på att det är bara 75 meter till en bro. Ett av spåren gick förbi bron och sedan ner i ån, antar att de har någon plan med det hela. Det var ju även 16 minusgrader härom natten, men det verkar inte ha hindrat kronen för att ta sig ett litet snabbdopp. Hur som helst så är ju kronhjortarna otroliga överlevare så jag antar att de vet vad de håller på med.

Spår efter både nybadade hjortar och hjortar på ner i det blöta.
Det syns kanske lite halvdåligt här på bilden, men i verkligheten syns det tydligt var de har stått stilla. Det är stora vattenfläckar där, så blöta verkar de i alla fall ha blivit.