Småbalar

Nu är alla småbalar som gjordes förra året hemkörda. Dessa småbalar är väldigt smidiga att hantera, men först när de är hemkörda och inte så mycket innan. 

Små balar

Dessa balar som jag kallar för småbalar är balar i måttet 80*90*80 cm och väger ca 150 kg. De görs som hästbalar i första hand, men går även åt på andra håll när endast en liten skvätt foder går åt. Vi brukar inte producera sådana här balar varje år, utan bara när det passar bra. I dessa småbalar är det i stort sett hökvalite. Det ska skördas sent och bli torrt i sträng och det är inte varje år vädret tillåter det. Därför överproduceras dessa balar när det väl går. Det finna med att de är torra är att de går att lagra en längre tid. Att de just är små är också väldigt bra när endast lite foder går åt, tex i en sjukbox. En annan väldigt bra grej är att de är lätta att rulla runt i mindre byggnader och att de går smidigt att transportera i en skåpbil eller på bilsläpkärra.

Att de är nästan kubikformade gör att de är lätta att rulla runt för hand.

Inte alls smidiga

Bortser man från slutanvändningens smidighet så är dessa balar lite av en mardröm att hantera, i alla fall om man vill vara kanoneffektiv. I hanteringskedjan innan så börjar balarna jäklas redan vi plastningen. Pga av deras låga vikt dansar de fram o tillbaka och kors o tvärs på plastarna och ramlar gärna av. Sedan är det ju det här med hopplockningen, den går egentligen smidigt, men de är svåra att stapla. Hemtransporten är det som är krångligast och o-effektivast tycker jag. De är halvsvåra att köra på det vanliga balsläpet och surra på ett vettigt sätt. Därför har vi nu kör hem dessa balar med dumperkärran. O-effektivt, men säkert och vad är viktigast?

Tappa balar är totalförbjudet!! Därför så krånglade vi inte till det med avancerad surrning, utan körde med dumperkärran. 10 balar per lass gick det på….
Lite bökigt vid på- och avlastning är det helt klart.
Men vad gör det när det är så fint väder?

Trasig balklämma

När jag ändå är inne i gnällträsket, så är det lättare att klämma sönder balklämman på dessa balar. För att de ska gå att stapla och ställa ihop så måste man ta dem allra längst ut på klämman. Då är det väldigt lätta att råka klämma för hårt och bryta sönder klämman. Det råkade jag ut för på första lasset vi körde, balarna var lite hala och jag klämde lite för mycket extra. Hade det varit en färskare klämma så hade det nog inte varit något problem, men denna klämman har varit med så länge jag kan minnas och det är inte första gången den måste svetsas ihop.

Tar man balarna så här långt ut, är det lätt att råka klämma för hårt.
med detta som följd.
Då är det bara att fixa. Det gäller att få ihop klämman, så att den står toe-in igen.
Hel igen, allt blir snyggare med lite färg.

Nu är det i alla fall färdigt och alla småbalar är hemma, det känns kanon skönt! Resultatet av detta slit är en bra produkt, som helt klart gör mödan värd.

Vi hann även tjuvstarta med lite ”normalstora” balar. Det var en dröm att få hantera dessa. Fulla lass på balsläpet och snabb enkla att hantera.

Fulla klämmor är effektivt.
Fulla lass med, sista två balarna lastades från en annan trave. En av de tråkiga sakerna när balarna får ligga en stund är att plaständarna bli fladdriga. Då får man helt enkelt se till att de inte fladdrar när man ger sig ut på vägen. Osäkra lass med fladdrig plast ska inte ut på vägarna, enkelt!
Ett riktigt lass på väg hemåt.