Igår blev våran avelstjur som vi kallar för taxen (på grund av sin storlek) pappa för första gången. Det blev han till inte mindre än tre stycken livliga små kalvar. Nu har kalvningssäsongen dragit igång på riktigt verkar det som.

Bra start

Det har varit en riktigt bra start på säsongen än så länge och alla kalvningar har gått bra. Man är ju alltid lite oroligt på inför och under kalvningssäsongen för hur det ska gå tycker jag. Att då få en bra start gör att det känns lite lugnare och skapar en positiv känsla för vad som komma skall. Än så länge har det kommit sju stycken kalvar och den sista kom för bara en liten stund sedan. Jag fick nyss en bild av min fru på den. Ja, jag vet att hon är nyopererad och sjukskriven. Men att smygtitta in i lagården utan göra mer än att titta, får just nu klassas som fritid. Hon behöver lite ko-luft för att läka och må bra.

Grattis till Taxen

Ja, grattis till taxen och kul att taxen inte bara lyckades bra med att se till att alla damer i hans grupp blev dräktiga. Det verkar även bli lätta kalvningar och pigga kalvar efter honom. Han såg ju inte så mycket ut för världen när han dök upp (även om man egentligen vet att små tjurar brukar lyckas med det de ska), men skenet kan bedra och han verkar än så länge vara en utomordentligt bra avelstjur. Man ska ju aldrig döma boken efter omslaget sägs det. Det brukar för det mesta vara sant även om ett första intryck kan vara svårt att ändra på. Nu är i alla fall mitt första intryck bortblåst. Grattis igen!

51 kvar

Att det nu har kommit sju kalvar gör att det endast är 51 kvar. Nu hoppas vi att det flyter på bra och att det inte blir en alltför utdragen säsong, en intensiv säsong är bra på många sätt. Jag måste även säga att vi har tur med vädret och att det blivit lite (mycket) varmare ute. Det är så mycket skönare att hålla på med kalvningar då.

Redan räddat livet på en

Även om det har gått bra än så länge, så har det krävts en insats vid en kalvning för att kalven skulle överleva. Det var en fosterhinna som inte sprack på rätt sätt och behövdes tas hål på för att kalven inte skulle kvävas. Det skötte Christin med bravur. Det är lite otäckt att det händer och det gäller att ha koll på detta. För några år sedan hade vi problem med detta, men sedan dess har det varit lugnt. Hoppas att det inte blir fler nu. Även om det känns bra att kunna rädda kalvens liv så är det ännu skönare när man inte behöver det.

Än så länge så är det fler tjurkalvar än kvigkalvar. Det passar oss bra med tjurkalvar så det gör inget om det fortsätter så.

Det verkar som att det är ännu en på gång just nu, härligt att det flyter på.