Första bakslaget i kalvningen

28 februari, 2021

 I fredags kom det första lilla bakslaget denna kalvningssäsong, typiskt bara för att jag skrev i torsdags att vi fått en bra start.. Det var en kviga som behövde lite hjälp med sin kalvning. Det gick bra, men frågan är nu hur det går med kalven. Just nu ser det ljust ut, men vi vet inte än. Så har vi tur var det bara ett litet bakslag…. Här är storyn:

Hjälp med kalvning

Ja, det är ju inte alltid det går helt av sig självt med kalvningarna. Ibland får vi rycka in och hjälpa till, för att rädda ko/kviga och kalv, eller i värre fall den ena av dem, eller i värsta fall ett försök förgäves utan att rädda någon. Den här gången var ett sådant fall där vi fick rycka in och hjälpa till att få ut kalven. Det var en kviga som skulle kalva, men kalven kom aldrig ut längre än med klövarna och en del av huvudet. Kalven låg rätt, men kom helt enkelt inte ut utan lite hjälp. Vi fick alltså sätta fast kvigan och hjälpa till genom att dra i kalven. När vi väl hjälpte till gick det hela väldigt snabbt och bra. Kalven satt inte hårt och kvigan hade mycket kraft att hjälpa till med. Kalven levde men var tyvärr lite tilltagen….

Ibland måste man helt enkelt hjälpa till. Här är jag fokuserad på att få tag i kalvens ben så att vi kan hjälpa till att dra lite.
Kalven kom ut lätt och den nyblivna kon var framme direkt och gjorde det hon skulle. Det hela såg ut att gå väldigt bra.

Ville inte resa sig

Även om kalvningen gick hyffsat bra (trotts att vi fick hjälpa till), så var inte kalven i toppform. Den gjorde inga direkta resningsförsök och det är ju inget bra tecken. Efter att ha avvaktat ett litet tag utan att kalven hade rest sig och alltså inte kunnat dia, så fick vi hjälpa till igen. Denna gången var uppgiften att se till så att kalven fick i sig mjölk från kon. Kon blev återigen fastsatt, men denna gången för att mjölkas. Kon mjölkades och kalven fick dricka ur nappflaska. Operation rädda kalven var igång.

Janne mjölkar kon i hink. Väldigt lugn och duktig ko.
Här får kalven sin första måltid serverad av Christin med flaska. Den hade bra sug och var pigg trotts att den inte reste sig själv.

Först såg det mörkt ut….

Trotts dessa insatser för att rädda kalven, så såg det lite halvmörkt ut ett tag. Kalven var tillsynes pigg, men reste sig inte. Man började förbereda sig på att den nog inte skulle klara sig. Men det vände! Efter ett tag så började den göra små resningsförsök som till en början resulterade endast i kullerbyttor. Sen stod den med hjälp av lite stöd och med hjälp att resa sig. Nu reser den sig själv och går runt i boxen alldeles själv. Den diar även själv på kon nu, även om den nu fått hjälp att hitta rätt till en början, så klarar den nu av att gå efter kon och dia utan hjälp. Så just nu finns det verkligen hopp om att han (för det är en tjur) kommer att klara sig. Det skulle ju vara otroligt roligt och skönt! Måste även säga att den nyblivna kon är helt fantastisk snäll som låter oss jobba så mycket med dem utan att knorra.

Ett av resningsförsöken
Resningsförsök med hjälp
Står upp med hjälp

 

Står upp och går runt på upptäcktsfärd alldeles själv i övervakning av kon).
Hjälp med att hitta rätt
Det är nog inte helt lätt att hitta rätt själv…
Nu verkar den kunna det här. Hoppas att det fortsätter så.

Nu håller jag alla tummar jag kan för att det här går bra!

Kalvningsrapporten för övrigt är att 12 av 58 (20%) kor har kalvat och än så länge har alla kor varsin kalv. Nu hoppas vi att det fortsätter så!

Just nu i kalvningstider så är det inte ovanligt att detta är på tv:n hemma. Våra övervakningskameror är guld värda, särskilt de i kostallet underkalvningarna!!

För övrigt så är jag mest hemma just nu. Carro har ju som sagt var opererat handen och får inte belasta den, och att ta hand om småbarn och hundar är ju inte helt belastningsfritt. Barnen har varit hemma från förskolan lite nu med, så det blir mycket fokus hemma nu.

Hur ser det ut på fälten?
Tjur-taxen är nu pappa