Kvävemätning i vetet

9 maj, 2021

I dag fanns det både förutsättningar och tid för att ge sig ut och skanna kväveupptag i höstvete med N-sensorn. Det är alltid intressant att se vad som händer där ute på fälten. Här kommer lite resultat och egna tankar:

Det var dags

I dag var det alltså dags att skanna nollrutorna för första gången på riktigt i år, men även stickprov på resten av fälten. Nästan allt vårat vete är nu i stråskjutning och kväveupptaget har nu varit igång ett tag. Att kväve har tagits upp har synts tydligt med ögat, men hur stort har egentligen kväveupptaget varit? Istället för att gissa gav vi oss idag ut och skannade alla nollrutor och delar av utvalda fält. Just idag är det inte aktuellt att ge sig ut med mer kväve för oss, men det är alltid intressant att följa kväveupptaget i grödan. Nu har vi ju haft en liten kyligare period och vetet har inte haft samma tillväxt som om det varit varmare (vilket troligtvis är positivt), därför kan det vara intressant att mäta hur stort kvävetupptaget varit nu under denna lite kalla period. Särskilt om vi kan jämföra skillnaden nu när det blir lite varmare. Det är alltid intressant och man kan alltid lära sig något.

Vetet har trotts kylan ändå fortsatt att utvecklas och vårat Norin är nu i stadie 32, Julius i stadie 31 och Brons i stadie 24 (Brons är alltså inte i stråskjutning än).

Norin
Julius
Brons
Det är intressant med olika vete sorter. Här är två olika sorter behandlade på helt samma sätt. Det är Julius till vänster och Brons till höger. Julius är inne i stråskjutning medans Brons fortfarande är i bestockningsfasen. Julius här hade i snitt tagit upp 42 kg N/ha och Brons 23 kg N/ha. Häftigt med sådana skillnader, man förstår att man kan/ska ha olika gödslingsstrategier på olika sorter.
Med rätt utrustning så slipper man chansa. Härligt med hjälpande teknik.

Resultatet nollrutor:

Här kommer några utvalda nollrutor. I år har vi nio totala nollrutor i höstvetet som är utlagda så vi kan få mes rätt resultat på olika fält och förutsättningar. Vi hade egentligen tio totala nollrutor från början, men en blev till ett ofrivilligt försök då det råkade hamna en skvätt kväve i den. Resultatet på mätningarna som N-sensorn gör är kvävet som är upptaget i grönmassan. Det finns mer i rötterna, men frågan är hur mycket.

Vi börjar med den rutan med mest upptag än så länge. Det är i Norinet så det är kanske inte så konstigt eftersom det kommit längre än Julius och Brons.

34 kg N/ha har nollrutan här tagit upp.
74 kg N/ha var snittet av stickprovet på resten av fältet.

Vi fortsätter med fler:

Denna nollruta har tagit upp 19 kg N/ha än så länge.
Snittet på stickprovet på resten fältet är 54 kg N/ha
En annan nollruta i Julius, kväveupptaget här var 7 kg N/ha.
Stickprovet på resten av fältet var 36 kg N/ha.
Julius igen. Detta är en nollruta där raps var förfrukt. Denna har tagit upp mest kväve, 34 kg N/ha.
Stickprovet på resten av fältet var 49 kg N/ha.
Nollrutan i Brons är den som nu har tagit upp minst, 3 kg N/ha. Det har nog inte bara med att det är en senare sort här…. Resterande Brons på detta fält hade tagit upp 23 kg N/ha i stickprovet.

Det finns alltså som vanligt många olika resultat av mätningen och det finns absolut skillnader i både kväveupptag och markens kväveleverenser. Än så länge kan det hända mycket och jag gissar att nu med värmen så kommer kväveupptaget att sätta lite mer fart. Vi kommer att fortsätta följa detta.

Fler intressanta saker

Här kommer lite fler intressanta iakttagelser från dagen:

Våra maxrutor syns i stort sett överallt med ögat. Ser ni denna? Det gör jag. Dessa är i år tyvärr för små för att mäta med våran N-sensor, men går ändå att lära av. Trotts att maxrutorna syns så är jag inte orolig över kvävebrist än. Det är ju kalksalpeter i maxrutorna och det vi nu ser är nog effekten av det snabba kvävet (nitrat). Resten av kvävet kommer med att bli tillgängligt för grödan och jag gissar på att maxrutan kommer tyna bort vartefter. I år verkar ju vara ett år där ammoniumkvävet kommer att bli nitrakväve utan att vi behöver vara oroliga.
På bilden här ovan så syns en av våra kontrollrutor. Dessa är rutor där vi har lagt en eller flera givor gödning, men hållit upp med någon gödsling. Då kan vi mäta nyttan av de gödslingar som är utförda. Denna ruta på bilden har endast fått den första kvävegivan, alltså den tidiga som kördes 18/3, då kördes 54 kg N/ha i form av axan. Denna ruta skannades idag och jämfördes med nollrutan (som ligger alldeles intill). Nollrutan hade ett upptag på 19 kg N/ha och kontrollrutan på 60 kg N/ha. Skillnaden mellan nollrutan och kontrollrutan var alltså 41 kg N/ha, av givan på 54 kg N/ha så har alltså 13 kg N/ha inte tagits upp. Snittet på upptaget resten av fältet var 54 kg N/ha, upptaget i kontrollrutan var alltså högre än snittet på fältet. Jag gissar på att kontrollrutan faktiskt kommer ta upp lite till (men vet inte det säkert, vi får se), och lite kväve finns i rötterna. Vi kan alltså konstatera att vi inte haft någon jätteförlust av första kvävegivan (i absolut värsta fall 13 kg N/ha), det är skönt att se.
En annan intressant sak var när vi mätte höstens nollrutor, det som gjorde vi sådden. Fältet fick 200 kg NPK 10-11-22/ha, nollrutan fick inget och maxrutan fick 400 kg NPK 10-11-22/ha. Mätningarna i närheten av rutorna visade att fältet hade tagit upp 50 kg N/ha. Nollrutan hade tagit upp 37 kg N/ha och maxrutan 57 kg N/ha. Höstens kombisådd verkar alltså ha påverkat hur grödan mår nu, skönt att det gör nytta. Denna skillnaden trodde jag inte att det var när jag kollade med blotta ögat, tur att sensorn ser sådant som vi inte gör.

Återigen en lärorik dag i kvävets tecken. Även om man aldrig blir fullärd, så blir man någon erfarenhet rikare.

Sprutan är nu med mer än redo för att hugga in i vetet, men fick stå idag. Vi väntar på bättre förutsättningar.

 

 

Rapsbaggarna kommer...
Holländaren har nått Sverige