För höstgrödorna och vallens skull kan man absolut inte gnälla på vårens väder. Jag vet inte vad perfekt väder är, men det har nog inte varit så långt ifrån det nu i vår. Jag förstår absolut att det kanske inte varit perfekt väder för dem som har mycket vårsådd, hoppas det har gått eller kommer gå bra för er! Som tur är så har vi bara höstgrödor och vall (förutom lite mångfaldzoner som såtts i vår), så jag kan/ska nog inte gnälla på vädret. Nu är vi i fart med att förbereda oss inför nästa gödningsrunda i vårat tidiga vete och lite åt kunder.

Uppdatering

I väntan på att vi ska ge oss ut så har idag ekipaget gjorts i ordning. N-sensorn har fått ny härlig programvara för att komma åt lite nya moduler för spridning och nån ny algoritm. I ärlighetens namn så är jag lite försiktig med uppdateringar av programvaror som fungerar. Det är ju inte helt ovanligt att nån liten bugg letar sig in någon stans och sedan har man uppdaterat sönder något. Vi har faktiskt några buggar i några av våra programvaror (ej N-sensorns), men nu har jag lärt mig hur man kommer runt buggarna så de får vara kvar. Risken är att jag inte lär mig nya buggar förens det är för sent. Oron inför denna uppdatering var i alla fall helt i onödan, det var inte svårt och allt fungerade som det skulle efter uppdatering. Det fungerade till och med bättre än innan, vilket ju är meningen, så det känns väldigt skönt. N-sensorn är ju en så pass viktigt faktor vid kvävespridningen och val av giva, så man måste lita på att den fungerar korrekt till 100%. Gör den inte det har den helt förlorat sin funktion. Skönt att kunna fortsätta lita på den!

Uppgradering av ekipaget

Förutom att uppdatera programvara, så har även hela ekipaget fått lite uppgradering. N-sensorns skärm har flyttats till ett ställe i hytten där den syns tydligare under körning och samtidigt skymmer sikten ut mindre. Det skulle har gjorts för länge sedan, vilket lyft det blev. Vi har även uppgraderat lyset litegrann, inte på själva traktorn, utan vi uppgraderade frontvikten med en liten led-ramp. När frontvikten sitter på så förlorar man ju en del lyse framåt (i alla fall på Fendtarna), och lyse framåt är inte så dumt att ha. Därför blev den logiska lösningen att montera lyset på frontvikten, då flyttas det ju med oavsett vilken traktor som bär den.

Snart ska kalksalpetern få komma ut och göra nytta.

När ska vi åka då?

Ja, det är frågan… Vi vill vänta så länge som möjligt utan att vänta för länge, svårare än så är det inte. Vad det innebär är att vi vill vänta så länge så att vi ser att kvävet vi kört har tagits upp ordentligt och fältvariationerna börjar visa sig och vara representativa. Samtidigt så vill vi inte att kväve ska ta slut åt vetet, så att det saknar kväve nu när det växer så att det knakar. För att få en lite fingervisning så använder vi helt enkelt N-sensorn för att skanna av fälten. Det görs utan att sprida, för att få en uppfattning om läget på både kväveupptag i grödan och markleverens i nollrutor. Då kan vi få ett hum om hur läget är i alla fall. Det blir lite enkel matematik helt enkelt. Nu är det tyvärr inte riktigt så enkelt som det låter, det finns osynliga siffror med som vi måste uppskatta själva. Det är eventuell kväveförlust av redan lagt kväve och hur stort kväveupptag/kväveinnehåll det är i rötterna (N-sensorn visar endast i grönmassan). Kväveförlust av redan lagt kväve försöker vi förutom att uppskatta även att mäta oss till med hjälp av lite olika kontrollrutor. Både våran uppskattning och mätning visar att vi inte haft någon stor förlust än så länge i år. Det där med rötternas upptag/innehåll tycker jag är det svåraste… Det finns vissa riktlinjer som säger att kvävemängden i rötterna är minst lika stort som i grönmassan. Det är inte omöjligt att det är en bra riktlinje att gå på, men jag är inte helt övertygad än… Jag känner att det finns så mycket ”beror på” där, tex rotsystemets storlek. Än så länge är det i alla fall den riktlinjen jag hittar i detta och då får man kanske ha den lite i huvudet när man räknar, även om jag vet att den inte stämmer vissa gånger.

Här är i alla fall från dagens skanning:

Dessa siffror kan vi ju då räkna lite på. Vi antar att vi har lika mycket kväve i rötterna som i grönmassan. Det gör att nollrutan har tagit upp/förbrukat 49*2=98 kg N/ha. Närheten av nollrutan 120*2=240 kg N. Resten av fältet har förbrukat 113*2=226 kg N/ha. Ska vi bedöma upptaget av kväve vi spridit så tycker jag att det är mest rättvist att jämföra nollrutan med det som är runt omkring nollrutan. Utanför nollrutan fick vi siffran 240 kg N/ha och i nollrutan 98 kg N/ha. Differensen mellan de två är 240-98=142 kg N/ha. Vi har lagt 150 kg N/ha i snitt på fältet. Stämmer dessa siffror så tar snart kvävet vi spridit slut (typ torsdag-fredag kanske) så då är det faktiskt dags att fylla på igen.

Slamkrypare

Det som ställer till det lite med den här modellen är kontrollrutan, den har ju fått 128 kg N och tagit upp 120 i grönmassan (240 enligt denna modell). Tar vi då nollrutan 49*2=98 och drar bort det från 240 så får vi 142. Den skulle då ha tagit upp 14 kg mer N/ha än vad som är gödslat…. Det skulle kunna vara så det är inte omöjligt, marken är ju olika och det kan finnas markförutsättningar för detta.. Intressant är det i alla fall. Det bästa är om det stämmer, då har vi utnyttjat kvävet väldigt effektivt.

Våra bedömningar är ändå att vi nog ska ut med mer kväve här på fredag.

Flaggbladet börjar titta fram

På vissa tidiga delar av våra Norinfält är det nu i stadie 37 (flaggbladet just synligt). Det styrker att det nu är dags att ge sig ut med N-sensor för att jämna ut fälten.

Det är klurigt det här med kväve tycker jag. Det gäller att vi gör allt vi kan för att hamna rätt, både vad gäller giva och placering. Det här med mängden kväve i rötterna skulle jag vilja veta mer om helt klart!