Väderprognosen för den som vill tröska är ju inte så rolig just nu. Hyffsade mängder regn nu under några dagar är inte direkt optimalt skördeväder, det är mer ”ont i magen” väder. För risken att kvalitén försämras på vetet som nu är oskördat finns ju absolut, det är svårt att veta förens efteråt. Dessa faktorer gjorde att vi i gårkväll beslutade oss för att tröska vete nu natten som nyligen är slut.

Regnet satte stop

Beslutet var att vi skulle tröska tills vi var klara med vårat Juliusvete eller tills regnet kom. Det som är bra med stora regn är att det ofta blåser bra innan de anländer, det gör att daggen håller sig undan och att nattkörning är fullt möjlig. Tyvärr så kom regnet en timme för tidigt, så det blev alltså regnet som blev stoppet denna gången. Det med bara en timme kvar att tröska, typiskt…. Inte mycket att göra, det var bara att acceptera läget, även om det är nedrigt. Vi får ändå vara nöjda med att ha hållit igång hela dagen och hela natten utan att få en lokal skur i huvudet. Nu är det bara att vänta på lite torrväder så är det sista vetet också tröskat snart. Den första känslan när regnet kom var besvikelse över att vi inte var riktigt klara, men senare var det en skön känsla att vi kom så långt vi gjorde innan vi blev avbrutna.

Det som är av, är av

Det här med att ha mogen spannmål ute på fälten stå, känns sådär tycker jag. Det finns ju som sagt var risk att kvalitén försämras och man vet inte hur det blev förens efteråt. Har man däremot skördat spannmålen så minskar ju självklart risken. Det som är av, är av och kommer alltid att vara det. Gör man vad man kan för att få in vetet med bra kvalité, så slipper man i alla fall vara efterklok om att man skulle ha kört…. Det är i alla fall så vi resonerar och därför så körde vi på så länge vi kunde. Det gick väldigt bra fram tills regnet och vi lyckades få av ca 56 hektar på detta arbetspass. Det verkade inte heller som att det var missväxt och att det skulle vara anledningen till bra flyt, utan får jag säga det själv så var det för att det var bra snurr på grejorna.

Jag måste tilläga att vi inte alls hade kommit så här långt i tröskandet, om vi inte varit bortskämda med att ha bra folk runt omkring oss som ställer upp och kör när det behövs lite extra. Denna helgen har Tobias och min lilla syster Louise varit med och kört spannmål, tack för det!! Det frigjorde mig så att jag kunde göra annat ett tag.

Idag är även en stor dag, Carro börjar jobba igen efter sin sjukskrivning. Välkommen tillbaka älskling!