Livet är fullt av olika sorters krascher och av olika storlekar. I höstas hade jag en inte så allvarlig krasch i storleken av ca 128 GB, minneskortet till drönaren gav upp…

Typiskt…

I år så har jag varit lite flitig i att ha drönaren med mig ute i fält och inte bara fotat intressanta iakttagelser på fälten, utan också filmat en hel del arbetsmoment. Min tanke med det hela var att jag nu under vinterns mörka nätter kunna få ihop lite filmer på årets moment. Mest på kul för att det kan vara kul att vila ögonen på. Det jag däremot varit mindre flitig med är att kopiera över allt på något annat än drönarens minnes kort, det tar jag senare har varit min tanke. Så satt jag här en sen kväll och hade pluggat i minneskortet och skulle börja tanka över allt på datorn och en hårddisk. Jag hade då allt uppe och såg alla filer, det enda jag skulle göra var att köra igång kopieringen. Tyvärr så ångrade jag mig lite snabbt och la energi på något annat, kanske sova.. Dagen efter när jag skulle göra detta på riktigt så var allt borta. Wow vad inte roligt det var… Hoppet var däremot inte ute direkt utan jag provade lite olika räddningsprogram efter en experts råd, men inget fungerade… Så nästan ett helt års filmande försvann lite fort över en natt. Som tur var ingen katastrof, men lite tråkigt i alla fall. Jag var faktiskt riktigt nöjd med materialet och nu när ingen kan se det och säga motsatsen kan jag hävda att det var riktigt proffsiga sekvenser.

Här är ändå en lite film på det som låg på själva drönarens minne:

Nu har jag lärt mig den hårda vägen att inte lite på lagring, nu kopierar jag allt ordentligt direkt på flera ställen. En läxa kanske värd att lära och som tur var så var det bara lite obetydliga filmer den här gången.