Vältningen är igång

Så var det dags för nästa arbetsmoment i fält för oss, idag inledde vi vältningen av vårat höstvete. Nu ska stenarna ner!

Vältning

Som ett standard moment varje vår så försöker vi välta alla våra höstvetefält. Det är inte alltid (men oftast) vi hinner ut innan vetet kommit för långt, men i år så verkar det som att vi kommer att hinna välta allt vårat höstvete. Kruxet på våren brukar kunna vara att fälten inte riktigt hinner torka upp och bli tillräckligt varma innan det tidiga vetet har kommit för långt. Vi vill helst inte välta om vetet har kommit in i stråskjutningen, då känns det som att risken för att man trycker sönder axanlagen och skadar plantorna blir för stor. Jag vet inte hur stor risken är egentligen, men det känns som att den helt klart finns där. Än så länge har vi däremot faktiskt inte kunnat märka några tydliga vältskador även när vi tänjt på det och kört i stråskjutningen. En gång provade jag att välta lite på ett fält där vetet kommit in i stadie 32 och vi märkte aldrig någon skillnad, men som sagt var risken finns ju där och det räcker för att man ska få ont i magen.

Norinet har helt klart börjat sträcka på sig nu….
och axanlagen är på väg uppåt. Det är inte riktigt en centimeter från stråbasen än så länge, när det blir det är plantan i stadie 30 som ju är det första stadiet i ståskjutningen.
Ett anat skott som också är på gång.

Ner med stenarna

Nu när vi vältar vetet så är det egentligen bara för en sak, att trycka ner alla otäcka stenar. Planen är ju självklart att vi inte ska få liggsäd, men om vi ändå skulle råka få det så är det ju skönt om det är så stenfritt som möjligt på markytan. Tröskan är ju inte alls gjord för att plocka sten och ger den sig in i den branschen kan det snabbt bli väldigt kostsamt.. Därför så tar vi den här billiga försäkringen och vältar över allt vete (där vi kan). Stenarna som välten inte klarar av att trycka ner plockar vi för hand. Tyvärr så finns det ju nackdelar med att välta också och en av de största som jag ser är det här med att man kan råka stimulera ogräs att gro. Det är helt klart inte något vi vill, men återigen nyttan överväger risken….

Vältens uppgift är inte att vi ska få stenfritt, ,men att ytan ska vara stenfri.
Jag måste berömma den här välten, den är verkligen duktig på att trycka ner stenarna. Även om man får plocka en och annan för hand.
En annan bra sak med att välta är att man kan hitta och plocka bort fällhorn från kronhjortarna, men de kan vara luriga att se. Dessa horn kan ställa till stora problem och våra däck tycker inte alls om dem. Sen finns det andra maskiner som inte gillar dem. Ett av de dyraste stillestånden på en fyrkantspress vi har haft orsakades av ett hjorthorn som kom in i pressen, slog sönder och fastnade…
Frågan är om jag nu har hittat ett par eller inte….?
Ytterligare en bra grej med vältningen är att man får sig en bra överblick över läget på fälten, bland annat utvintringar. Visst har jag åkte över fälten med gödningsspridaren och sett en del, men när man vältar är det ett lite lugnare tempo och går att se lite tydligare hur det ser ut. Här är ett exempel på en liten fläck som gav upp nu i våras.
Vi blev faktiskt klara med vårat Norinvete idag och kan kanske andas ut lite nu. Julius och Brons som vi har på resten av vetearealen är ju senare sorter och det är inte lika bråttom där. Därför så tar vi en liten klämdag med vältningen imorgon och åker på turné hos kund istället. Så nu står den färdigservad redo för äventyr utanför byn. 
En nackdel med välten tycker jag är ut- och infällningen, det är inte snällt mot fältet om man gör det i fält. Tur att vi som här på bilden har många alternativa platser att göra det på, då slipper vi skada fältet med just detta.
En annan smidig sak som vi strävar efter är att ha bredda och smidiga överfarter mellan fälten. Då slipper man fälla ihop redskapen i onödan. Vi kunde idag välta 4 fält utan att behöva fälla ihop välten emellan dem. Här på bilden syns en 13 meter bredd överfart.

Avslutar med några bilder från dagen:

default