Utekalv och gräsklipparvänligt

Idag var årets näst sista kalvning för oss, en av kvigorna som går i egen hage hade bestämde sig att kalva lagom tills regnetkom. Första etappen på projekt ”elkabel till solcellerna” är nu avklarad och idag har vi bland fokuserat på att se till så att ytan där den ligger går att klippa med gräsklipparen.

 Utekalv

Så var det äntligen dags, 248 som vi släppte ut häromdagen kalvade idag. Tanken är absolut inte att vi ska ha så sena kalvningar så att de sker ute på bete, det hela ska vara klart när beten är redo för korna på våren. Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig, vi lät tjuren gå lite länge hos kvigorna förra året. Det ger ju risken att kalvningarna kan dra ut lite på tiden och så blev det nu, men i gengäld så blev dessa två i alla fall dräktiga. Kalvningen gick hursomhelst väldigt bra och kalven verkar pigg och var snabbt uppe och diade. Som vanligt är det väldigt skönt när det går bra.

Väldigt nyfödd kalv.
Den var snart uppe på klövarna och gick.
De övriga kalvarna har nu hunnit växa på sig ganska så ordentligt nu. Det kommer helt klart vara en viss storleksskillnad på dessa i höst.

Gräsklipparvänligt

Nu till ett väldigt viktigt arbete, att se till så att gräsklipparen kommer fram. Vi har som mål här att alla våra gröna ytor inomgårds ska gå att klippa med gräsklipparen. De gör de inte idag, men det går åt rätt håll och mer och mer blir gräsklipparvänligt. Att hålla gräset i skick på gården är inte bara snyggt (tycker jag) det är även bra för att hålla nere trycket på ohyra som tex råttor. Ska dessa grönytor hållas i trim året om så ska det vara enkelt att göra det. Då är gräsklippare ett kanonverktyg, trimmer är också bra, men är både jobbigare och tar mycket längre tid. Risken finns ju alltid att är något lite mer jobbigt än vad det behöver vara så finns helt klart risken att det inte blir gjort, i alla fall inte lika ofta. Därför så ser vi nu till att gräsklipparen kommer fram på fler och fler ställen vartefter vi hinner med.

Igår så åkte första etappen kabel ner och täcktes.
Sen började jobbet med att återställa och gräsklipparanpassa. Här till exempel så ser man på bilden ena änden av utgödslingskulverten. Det har varit i vägen nu i 30 år och ska nu slänten bli trevlig för gräsklippning, så måste den bort.
Carl billar betong så att svett och betong yr överallt.
Till slut gav den med sig och nu finns den inte mer.
Här ska nog gräsklipparen kunna gå fram utan att det ska vara otäckt.
När vi ändå var igång så passade jag på att lägga ner en ny dränering och lite dagvatten. Den där gråa lövsilen ska bytas ut mot en svart, men så länge får den där gråa duga. Foto :Caroline Motiv: Hårt arbetande Mattias
Det blir nog inte sämre i alla fall…

En grässklipparvänligare miljö är alltså sakta men säkert på väg.

Kastar in lite andra bilder med:

Nu åker en del av våran äldre skog innan barkborren tar den..
Det ändrar helt klart om i landskapet.
Vårkornet är nu radrent. Häftigt, vad fort det går.
Även om kornet har visat en enorm livslust och styrka med att ta sig upp, så behöver vissa plantor bli av med skorpan för att ta sig upp. Här är några som verkar kunna tröttna om inte skorpan mjuknas upp (vilket den nog kommer att göra imorgon under regnet.
Avslutar med att konstatera att våran raps är alldeles för långt borta för att vara Selife-vänlig. Vi får nog vänta ett litet tag och hoppas att den blir mer Selifievänlig. Foto: Caroline

 

Nu hoppas jag att på lagom mängd nederbörd, det skulle helt klart vara pengar som regnade.