Även om det var ett ganska så blygsamt regn förra veckan så syns det att det har gjort nytta, kväveupptag och tillväxten fick sig en lite skjuts. Nu när vi och N-sensorn bättra kan kolla av läget ute på fälten och kvävestatusen så tyckte vi att det var dags att köra en utjämningsgiva på Norinvetet som kommit en bit i utvecklingen. 

Rolig tid

Ja, nu tycker jag att en rolig tid är, när allt växer och en massa viktiga beslut ska tas. Ett av de viktigare besluten jag tycker vi tar är hur höstvetet ska gödsla med kväve. Det är inte bara ett viktigt beslut på grund av många anledningar det är också ett väldigt svårt beslut tycker jag. Trotts många bra hjälpmedel som hjälper oss med underlag, så är det ju ändå till slut vi människor som tar besluten. Jag tycker att det är en himla tur att vi är flera här som kan diskutera med högt till tak hur vi ska gå till väga. Vi är inte alltid överens från början, vilket jag tycker är bra för då får man verkligen diskutera, argumentera och vända på mycket för att komma fram till ett resultat. Trotts svåra, viktiga och ångestladdade beslut så tycker jag att det är väldigt roligt att försöka hitta mest rätt läsning på hur vi ska göra. Går det sen åt pipan kan vi ju alltid skylla på tekniken eller vädret…

124 kg N

Med misstankar om att våra jordar innehåller en hel del restkväve från förra året, så var våran huvudgiva i år historiskt låg om vi kollar de senaste åren. Huvudgivan kväve som vi kört på vetet har varit 124 kg N/ha rakt över uppdelat på två omgångar. 150 kg N/ ha uppdelat på tre gånger är mer vanligt för oss, men dels har vi en annan gödsel strategi på grund av utbudet av gödselmedel och sen vart det det där med eventuellt högt restkväve från förra året. Vi ville helt enkelt gå ut lite försiktig för att kolla av hur läget med markleverenser såg ut innan vi råkar gödsla för mycket. Det verkar som att vi inte var helt ute och cyklade, för på Norinet där utvecklingen tagit fart kan vi se att det är ganska så hög markleverens av kväve så här långt. Vi har tre nollrutor i Norinet som vi nu skannat fyra dagar i rad och de verkar nu ha stannat upp i sitt kväveupptag i grönmassan, det kanske kan komma mer framåt beroende på säsongen, men just nu verkar det som sagt var ha stannat av. Nollrutornas kväve upptag i grönmassan är nu  66 kg N/ha, 78 kg N/ha och 96 kg N/ha. Alla nollrutorna visar alltså på en hög markleverens och till och med en väldigt hög markleverens.

Kväve

Nu när jag lagt en del tid ute på fälten med skanning av både fält och nollrutor, så verkar det enligt mig som att en stor anledning till ojämnheterna i fälten är just kväveupptag. Det jag nu har svårt att riktigt klart se är huruvida Norinfältens höga markleverens beror på restkväve eller fältens övriga status gällande mineralisering. Jag tänker spontant snabbt att det är på grund av restkväve, men är inte helt säker eftersom att nollrutorna på Julius inte visar lika högt upptag än trotts att fälten i övrig börjat ta upp kväve. Det som kan styrka att det handla om restkväve är att de fält med Norin på i år gödslades för högre skörd förra året än de som det nu växer Julius på, men i slutändan blev skörden nästan densamme. Det finns även en tendens att se spår efter ett GPS strul med sektionskontrollen vi hade förra året på dessa fält, det talar och om att det kan vara restkväve från just den spridningen. Det som talar för mineralisering är att det historiskt fått hyffsat med djupströbädd, och även om det känns som att det är kallt i marken för mineralisering så syns spår efter dynghögar som låg på fälten både förra året och för två år sedan. Klurigt är det i alla fall, men det är lite av tjusningen tycker jag.

Så vad gör vi då?

Efter att ha analyserat, funderat och diskuterat så kom vi fram till en plan på vad vi gör gällande gödsling av vårat Norin. Det behöver helt klart jämnas ut på något sätt och eftersom att flaggbladen börjat titta upp på vissa ställen och redan är ute på andra så tyckte vi att nu är en bra tid. Det verkar även som att regn är i antågande (i varannan prognos), så det styrkte också våran tanke om att kära nu. Kväve som ligger på torra markytan gör lika stor nytta där som i säcken (inte riktigt, men nästan). Att vi skulle ut och köra samt hur vi skulle låta N-sensor jobba med att styra givan var ett ganska så enkelt beslut, det svåra var storleken på givan. Höga markleverenser av kväve minska ju helt klart kvävebehovet från i år tillfört kväve. Trotts höga markleverenser och synlig effekt från båda tidigare gödslingar så har en av våra maxrutor i Norinet framträtt och enligt N-sensor tagit upp 100 kg mer N/ha än området runt den. Vi provade många olika metoder för att komma fram till givan. En av metoderna var att låta N-sensorn med hjälp av sin kalibrering ”N-gödsling (nollruta)”, när den visade samma giva som vi hade kommit fram till bestämde vi oss för att det fick bli den givan vi körde. Kan tilläga att vi tror på en ganska så bra skörd på Norinet som överlag ser lagom tjockt och friskt ut. Givan vi nu la på Norinet var i snitt 50 respektiver 60 kg N/ha med hjälp av N-sensor och som ”Robin Hood”-modell, mer kväve till det sämre vetet och mindre till det finare. Givan pendlade friskt mellan 0 upp till 90 kg N/ha. Givan kördes nu i form av Axan, hade vi, som vi önskat, kunnat köra med Kalksalpeter istället hade kanske givan varit lite lägre och att vi kommit tillbaka snart igen. Men med längre tid för att kunna tas upp av vetet så vågade vi inte lägga för lite nu denna gången. Nu ligger det alltså i snitt 174 respketive 184 kg N/ha på våra Norinfält. Rätt eller fel, det får vi kanske se….

Nu får gödningsekipaget stå ett tag tills Juliusvetet har kommit igång att växa och ta upp kväve ordentligt, då är det dags igen. Får jag gissa är det cirka början av nästa vecka det är aktuellt för våran del.