Dags att sätta fart på ett gammalt vrak

Långt in i en av våra gömmor har nu våran gamla TIVE gödjet stått och bara varit i vägen alldeles för länge nu. Där har den absolut inte gjort någon nytta och det är synd på en sån egentligen fin maskin att bara stå och förfalla, särskilt när man kan ha bra användning av den. Nu var det dags att ta tag i att göra i ordning den.

Varför blev den ett vrak?

Första frågan kan kanske vara varför den blev ett vrak? Det hela hände den 26 augusti 2017 på ett fält i Sköldinge när jag körde ut PK 11-21 på stubben för att förbättra markförråden. Ett hjullager gav upp så pass att jag tappade hela navet med hjul och en full gödningsspridare for i backen på ena sidan. Resultatet blev inte alls bra, men som tur var så kom ingen till skada. Jag lyckades få ihop spridaren så att den gick att tömma och köra hem, men sedan dess har den varit ett vrak. Rampen blev ganska så krokig och axel och nav fick sig rejält med stryk. Det har funnits många olika planer för den, men aldrig blivit något. En av planerna var att den skulle bli skrot, men nu blev det inte så.

Pang sa det när jag vände runt. Tur att det var på åkern det hände!
Sådär kan det också se ut.
Typiskt att inte järnhjulet till utmatningen gick att köra på istället, det hade varit smidigt.
Krokigt blev det minst sagt!
Efter att spridaren tömts och tvättats hamnande den här och här har den stått i nästan fem år nu. Den kommer inte så långt utan hjul och hjullager….

Dags att göra i ordning den

Så kom vi till slut fram till att den kan vara bra att ha, så vi bestämde oss för att göra i ordning den till minst kördugligt skick. Även om det inte skulle vara så att vi använder den så ska den ju absolut inte bara stå och vara trasig. Idag var dagen då jag fick kasta mig på uppgiften att göra maskin av den igen. En av anledningarna till att det dröjt med att fixa den är att det varit svårt att få tag på delar, axel och nav som fick mycket stryk går inte att få tag på. Det går fortfarande inte utan jag lagade upp det gamla, det blev inte riktigt som nytt, men tillräckligt bra tror jag. Efter en dag i verkstaden är nu gödningsspridaren inte ett vrak längre, det som var trasig är nu lagat. Nu är det bara lite ordinarie service kvar så är den helt körklar igen.

Jag fick börja med att se till så att gängorna så ut som gängor igen. Så här såg det ut efter att det gick sönder och innan jag gav mig på den.
Till min hjälp hade jag dessa underbara verktyg.
Bara att sätta på och snurra lite….
Så vips var det fina gängor igen.
Smidigt ställe att skruva på.
På med nav och hjul
Sen var den välkommen ut i solljuset igen.

 

Rejält krokigt stag.
Tre nyrätade stag,
Dit med allt igen.
Till slut blev jag klart och det kunde provköras
Helt klart rakare än innan.
Eller vad tycker ni?

Arbetsuppgifter

Ja, vad ska då göra med våran gamla Tive? Finns det plats för den i våran växtodling? Ja, det finns absolut plats för den i våran odling. Det är ju trotts allt en rampspridare och rampsridare har helt klart sina fördelar, särskilt när det kommer till precision med placeringen av produkterna man köra. De hamnar verkligen där man vill ha dem. Vi kommer nu att använda den här maskinen mest för att köra Sluxx med. Vi har spridit sluxx på många olika sätt och kan inte säga att något sätt fungerar varken bättre eller sämre, men teoretiskt så borde placeringen bli mer exakt med denna eller BioDrillen på välten än vad det blir när vi kör med snurran. Tanken nu är att den kommer att få stå redo för sluxx nu under hösten. Står den redo för att köra hela tiden går det väldigt fort att kroka på och bara köra om det behövs. Det finns även planer på att faktiskt köra gödning med den också. Det är ju som sagt var en rampspridare och runt vändtegen och runt holmar har den en precison som inte riktigt en centrifugalspridare har även om centrifugalspridarna har väldigt bra precision. Så för att få till bättre gödsling på fältkantera kanske den här får hoppa in och köra lite gödning på våren också.

Så nu är snart Tiven ute på fälten och snurrar igen, härligt! Hoppas dock att sniglarna håller sig undan i år så vi slipper använda den så mycket.

Kan också dystert konstatera att vi återigen drabbats av ordentligt hagel. Den här gången så var det en del av vetets tur att få sig en omgång. Det var inte alls så bra för vetet och många kärnor ligger nu på marken istället för att sitta i axen och vänta på att bli tröskade. Det är inga jätte katastrofala skador verkar det som, men tillräckligt. Skönt med hagelskadeförsäkring, imorgon kommer det från länsförsäkringar/Agria och besiktar skadorna. Jag själv har inte sett dem än, men som sagt var det ska inte vara någon jättekatastrof som jag sett att det blivit för andra stackare i Sverige.