Dynga och kalk på fälten

Ska vi ta av marken måste vi ge till marken, svårare än så är det ju faktiskt inte… Nu har vi betalat tillbaka lite genom att sprida ut våra djupströbäddar på utvalda fält. Vi har även fått årets omgång kalk utspridit. Spridningen av kalk var jag inte inblandad i mer än att jag gjorde styrfilerna, men skitspridningen var jag desto mer central i.

Kalkningen

Vi brukar kalka en del av våran areal varje år och i år är inget undantag och att kalka kan vara en av de mest ekonomiska insatserna vi gör på fälten. I år så var det 210 ton kalk som skulle spridas på 50 hektar. När vi bestämde vilka fält som skulle kalkas i år så kollade vi på markkarteringen och tog hjälp av markkartering.se och deras verktyg ”Utvärdering” för att kolla var vi skulle få bäst utväxling på kalkning. Igår så spreds kalken på dessa fält med hjälp av styrfil skapad på markkartering.se.

Där är gänget som spred kalken. Foto: Jas Larsson
Här är styfilen de körde efter.

Dyngan

Igår och idag så spreds våran dynga från förra säsongen ut. Som vanligt så hyrde vi in tjänsten för spridningen och två bra ekipage dök upp. Jag satt i grävmaskinen och lastade de båda ekipagen. Jag måste erkänna att det var lite stressigt att hålla båda igång utan att de skulle behöva stå i kö. Vi hade som TV-kockarna redan förberett genom att tipp komposthögar ute på fälten där dyngan skulle spridas, så det var väldigt korta transportavstånd för spridarna från hög till spridningsplats. Jag tycker att det hela gick väldigt bra, förutom att det var blev lite slitigt för kroppen att sitta och sleva för fullt hela tiden. Nu är det i alla fall gjort och nu har de fält som har mest behov av lite mullhaltshöjning fått sig en skvätt djupströbädd. Precis som med kalken så tar vi hjälp av markkarteringen för att bedöma var någonstans dyngan ska spridas, sen tar vi hänsyn lite annat också, men markkarteringen hjälper helt klart till.

De båda dyngspridarna på väg mot nästa hög. Med i bild är här även Carl när att klipper runt fältkanten.
Som vanligt lastade jag med grävmaskinen. Vi upplever att det är det effektivaste sättet för oss och det snällaste mot marken där lastningen sker.
Det var en grön traktor med….
och en röd.
I kö vid en ny hög.
Full med bländande lysen i natten på väg mot eller från dynghögen.
kort och gott så gick spridningen väldigt fort och det blev bra, men jag blev sliten i kroppen.
När grävaren ändå var igång så passade jag på att rensa lite dike.
Det här diket gav jag mig på.
Det var inte i så dåligt skick innan grävningen, men visst blev det bättre efter?!
Där är en riktigt lycka. Att gräva fram ett rör som vart gömt, som det dessutom forsar vatten ifrån, känns väldigt bra.

Som vanligt i dessa tider så får jag nu avbryta för att gå och lägga mig… Godnatt!