Grävaren attackerar surhål

Jag väntar fortfarande på att få komma igång att så den sista skvätten vete och i väntan på den har bland annat grävmaskinen varit min sysselsättning. Senaste projektet är att attackera ett ihärdigt surhål och bli av med det en gång för alla, hoppas det lyckas. 

Högre hängande frukter

Höga skördar är en del av våran affärsidé och för att få det så gäller det att så mycket av åkern vi brukar fungerar på ett bra sätt. Det är ju ändå snittskörden som kanske är mest intressant och inte bara den bästa eller sämsta fläcken. Så fort det finns dåliga fläckar med så dras snittskörden ner ganska så fort. Surhål är absolut ett hot mot höga skördar och är något som inte hör hemma på fungerande åkermark tycker jag. Vi har alltid gett oss på de lägst hängande frukterna för det är där det är lättast att snabbt få positivt resultat med minst insats, men vartefter de låga frukterna försvinner så får man ge sig på de lite högre frukterna. De högre hängande frukterna, de mer svåråtgärdade blöta områdena, kostar lite mer att ge sig på men kan ge desto mer när det är klara. Nu har vi gett oss på ett surhål som kräver lite mer än bara att rensa ett backdike. Förutom att det förhoppningsvis kommer att göra ett område som knappt går att odla odlingsbart så kommer hela avrinningsområdet att må bättre, hoppas på succé.

Här är surhålet ganska så centrerat i bild. Förutom att det inte växer något bra där så är det helt klart ett störningsmoment i brukandet av fältet.
Surhålet från en lite mer jordnära vy.

Kunde de förr, så ska vi kunna nu

Det finns ju andra sätt att tackla problemet, som att gör träda av området eller att göra som vi gjort nu. Nu har vi sått det och tagit det som det blivit, de flesta år har det blivit en gröda att tröska där i alla fall. Andra år har det som på bilden här ovan inte blivit särskilt mycket. Eftersom att jag vet att det förr odlades här så tänker jag att det absolut ska gå nu. Förr hade de ju inte riktigt samma sorts hjälpmedel som vi har nu för att lyckas med grävning och dränering. Jag brukar ta hjälp av https://kartbild.com/#14/63.0105/17.7886/0x4 för att kolla in gamla flygfoton för att se gamla diken och hur det odlades. Många av de diken som var öppna då är ju igenlagda nu och det gäller att se till att de fungerar som de ska. En liten fördel de dock kanske hade förr var att trafikverkets trummor kanske låg tillräckligt djupt för att vattnet skulle gå att få iväg.

Jag har alla respekt för det arbete de la ner förr med att för hand gräva ner alla dessa tegelrör. Det är inte sällan man stöter på fult fungerande tegelrör. Det känns som att det är oftare man stöter på plastslang som inte fungerar än dessa tegelrör.

Nu till projektet

Vi börjar med problemet. Vattnet ska vid röd prick rinna in i en brunn och rinna under trafikverkets väg. Vi kallar alltså röd prick förr våran nolla och vi utgår därifrån. Vid blå prick är en gammal anslutning och utlopp för det som kommer utanför fältet söderifrån, det är lägsta nivån på det diket. Vattnet från blå prick ska också gå till röd prick, tyvärr så är nivån på det utloppet bara 160 mm högre än trafikverkets trumma som leder bort allt vatten. Nästa problem är att marknivån vi gul prick endast är 500 mm ovanför röd prick. Det är alltså inte alls så lätt att få till ett bra fall och det måste snålas på fall här. Det är cirka 122 meter fågelvägen mellan blå och röd prick och 145 meter den vägen jag ska gräva. Det ger ett fall på endast 1,1 promille vilket är snålt….

Vi kommer trotts dessa inte helt lätta omständigheter att ge oss på detta, det borde gå. Vi ska i alla fall säkert se till så att systemet går att spola lätt. Vi kommer även att flytta dikesrensmassorna från detta fält till den här lägre punkten för att få en höjning av marknivån.

Bilder så här långt:

Som vanligt börjar vi med att rensa upp backdikena runt fältet. Igensatta backdiken får lätte vattnet att rinna till lite kors och tvärs på till fälten. Det blir dessutom trevliga massor att lägga på lägre punkter.
Jag börjar sen med att följa det som ska leda vattnet från backdiket om det inte anses fungera. Här var det helt igensatt och inget alternativ fanns. Det är alltid svårt när man inte har en aning om hur det ser ut i marken. Här följer jag bara det gamla för att se hur det ser ut, man kan ju råka stöta på något som fungerar bra efter en bit.
Det bar tyvärr och inte förvånande ut i det nysådda, men det borde det vara värt i det långa loppet.
Den gamla slangen verkar inte må så bra. Så den åker upp och blir ersatt samtidigt som en ny botten kommer till.
Lång ifrån klart men i alla fall uppgrävt och en bra bild över vad som ska göras finns.
Tacka gudarna för detta hjälpmedel.
Röret in i brunnen vid utloppet ser nu ut så här. Det är lite för igensatt för att vattnet ska rinna som det ska.
Lite längre upp där plaströret blev cementrör så fanns det gott om trasiga skarvar och knäckar på röret.
Det är inte heller helt fritt från andra hinder i marken. Gott om både fiber och elkabel sinkar det hela lite… Jag får se det som bra träning att spada fram kablar
Den här rackarn var det nästan bara tur att jag inte grävde av. En lite elkabel som låg både grunt och saknade kabelband.
Det blir nog fält tids nog av det här med. Hoppas att våran operation lyckas, det borde i alla fall inte bli sämre…
Att bara rensa dike är rena rama semestern för hjärnan i jämförelse med att lösa det där ovannämnda surhålet…
Det verkar nu förresten som att väntan är över och imorgon sår vi igen. Det som ska sås blev i alla fall harvat idag.