Som jag redan skrivit lite om så fick vi ju våra första sådda 80 hektar drabbade av skorpa. Det var mer eller mindre drabbat beroende på fältförhållanden, men allt blev drabbat. Insatts med skorpbrytning sattes in så fort marken tillät, men det blev inte den wow-effekt vi hoppats på. Vi har länge gått och sneglat på det vetet och funderat hur vi ska göra. Nu behöver vi inte göra det längre, för i fredags togs beslut och igår kördes det dåliga upp och ersattes med nytt vete. 

 Svårt beslut

Beståndet har som sagt var inte alls varit bra överhuvudtaget, men ändå har det varit svårt att ta beslut huruvida vidare insatts efter skorpbrytning skulle göras. Det alternativen vi såg var antingen stöddsådd eller omsådd, men oavsett vad man gör så ska man ju vara säker eller åtminstone tro att det man gör gör så att resultatet blir bättre än det skulle om man inte gjorde något. Än så länge så har det varit där skon klämt, för vi har inte alls haft bra förutsättningar för vare sig stöddsådd eller omsådd. Det har varit för blött i marken har vi ansett, det blev så ihopslaget av det hårda regn vi fick. Därför så var ju egentligen beslutet ganska så enkelt ,trotts att det kändes svårt; vänta med beslut tills insats/åtärd” är möjlig. Till slut så blev nog beslutet ganska så enkelt fast det kändes svårt. Vi fick kanon förutsättningar och förhållanden för att så om och då tog vi den. En sak är i alla fall säker och det är att det är mycket lättare att jobba med ett tjockt än ett tunt bestånd i vår och nu var det alldeles för tunt för att det skulle kännas bra. Dessutom så har försäkringsbolaget redan gått med på att stötta omsådd om det behövs och även om beslutet inte var beroende av det så hjälpte det helt klart till.

Alldeles för tunt

Hur dåligt var det då? Cirka 50% för dåligt skulle man nog kunna säga. Det mesta av det som nu kördes upp var sorten Norin och det är ju en av de blygsammare bestockarna, därför så vill vi så den lite tjockare för att få lite fler plantor som kan hjälpa till att få fram tillräckligt med ax för hög skörd. Vi sådde därför från början ganska så tjockt för att var i vårat område och den såtidpunkten,. Vi sådde den 26 augusti och med en mängd av 470 grobara frön/m2. Det gjorde vi med ett mål att få åtminstone 350 plantor/m2 att ta sig. Nu i veckan så hade vi ett bestånd i Norinet på cirka 150 plantor i snitt, men då var det områden där det var väldigt mycket tunnare än snittet också. Med ett sådant tunt bestånd såg vi dels att vi inte har chans till bra skörd och dels att bekymmer med ogräs skulle bli stort. Leker man ändå med tanken att dessa cirka 150 plantor får 4 sidoskott var , vilket jag inte tycker är alls långsökt under rätt förhållanden även för Norin, så skulle det innebära 600 ax/m2 och det skulle teoretiskt räck till en fullgod skörd. Det hade kanske kunnat fungera om det varit ett dåligt, men jämnt bestånd. Nu var det inte det, utan det var ojämnt och dåligt. Alltså tyckte vi att det var alldeles för tunt… Vi hade även 22 hektar Julius som vi bedömde var för dåligt, även om det är en trevligare sort på att kompensera för dåligt bestånd.

Uppkörningen och sådden

När det väl bar och beslutet var taget gick det fort. Vi körde upp det gamla vetet och skapde ny såbotten med hjälp av harven. Det kommer absolut inte att ha haft ihjäl alla veteplantor, men åtminstone en del av dem. Det rev i alla fall upp ny fin jord för såmaskinen att jobba med och det blev snabb en väldigt fin struktur. Sedan följde såmaskinen tätt efter och petade ner nytt vete. Det vi nu sådde var sorten Julius och i en utsädesmängd med 450 grobara frön/m2. Trotts bra förutsättningar och förhållanden så tycker vi att det är lite för sent att så Norin här för oss, risken är att beståndet ändå blir tunt. Därför så valde vi ett kompensationsvete som vi vet kan leverera bra även vid senare sådd. Det är inte hur sent som helst och det skulle säkert bli bra Norin om vi sådde det nu, men det känns säkrare att så Julius, särskilt nu när det är andra försöket. Det kan vara rätt eller fel tänkt, men det känns rätt just nu. Det tråkiga är ju att vi inte kommer få en sortren produkt när vi skördar. Det tråkigaste är nog att vi blandar marknadens tidigaste sort med en senare sort, det skulle kunna äventyra kvaliteten när vi skördar. Det kommer även att senarelägga våran tröskstart och därigenom hela starten av nästa växtodlingsår. I värsta fall så blir vi även av med möjligheten att så höstraps, men det tror jag faktiskt inte…. Nu struntar vi i att oroa oss över det i alla fall och kan passa på att njuta av att momentet med att så nytt vete gick bra!

Nu hoppas vi som vanligt på det bästa! Just nu känns det bra och som att det här helt klart var rätt, hoppas det inte ändrar sig.