Vägunderhåll och fortsatt skyddsjakt

Denna dagen började som en strålande vinterdag och vad passar bättre en vinterdag än att ägna sig åt lite underhåll? Idag var det efter den tidiga morgonens skyddsjakt underhåll av egen väg på schemat. Lite tunggrävt och kladdigt, men vägen var verkligen i behov av det så känns dumt att vänta på att man inte har tid…

Strålande vinterdag

Vatten, vatten

Vatten, detta ständigt återkommande ämnet, det är för mycket vatten, för lite vatten och mer sällan lagom med vatten. Hur som helst så är en sak i alla fall säker och det är att vägen inte vill ha vatten, i alla fall inte för mycket vatten. Då blir de inte alls så bra och trevliga och till slut blir de inge bra att åka på. En väg som inte är något bra att åka på tappar ju lite sitt syfte och i logistikens bransch, som ju lantbruket i högsta grad är, så är vägar väldigt viktiga för effektiv och fungerande verksamhet. Nu försvann mina tankar genast till vägen som går till gården som är fruktansvärt missköt, men det är inte den vägen vi nu ska fokusera på utan våran egna privata väg som vi själva sköter om. Den andra vägen kan vi prata om en annan gång…

Egna vägen

Ja, den här egna vägen är en gammal allmän väg som på grund av en utdömd vägtrumma blev privat. Vi har några hyresgäster som använder vägen och längre in ligger en sommarstuga, men annars så används vägen mest som fältväg eller för hundpromenader. Det är inte mycket trafik på vägen, men den trafiken som är är viktig.

Här är vägen. Våran gård ligger uppe till vänster och vägen är här streckad i lila. Där det gula strecket går är vägen avstängd med vägbom och vägtrumman utdömd. Som ni ser är vägen lite halvviktig för våran logistik.

Lite diken och kantskärning

Det har varit lite söndertryckta diken utmed vägen och en del kanter som hindrat vattnet från att rinna av och så kan vi ju inte ha det. Nu fanns det äntligen tid att ta tag lite i det här. Det var inte helt optimala förhållanden, det var lite tjäle kvar här och där samtidigt som det var lite kladdigt, men resultatet blev ändå bra. Syftet med att bli av med vattnet blev i alla fall uppnått och nu finns bättre chanser för vägen att må bra. Nu ska det bara på lite grus där det behövs så ställer nog vägen upp i några år till. Det finns helt klart möjlighet att ge vägen mer kärlek än vad den nu fick, men nu gjordes det nödvändigaste.

Väg på väg åt fel håll
Bort med lite kanter
Bort med materialet
Från farsans synvinkel i traktorn. Foto: Jan Larsson
Det blev i alla fall inte sämre. Lite kladdigt här, men det torkar snabbt upp.
På vissa håll behövde diket lite mer kärlek än på andra.
Som vanligt var det lite otäckt att åka på vägen direkt efter, den känns ju helt plötsligt så mycket smalare när kanterna är borta…

Skyddsjakt

Som jag skrev i inledningen så inleddes dagen med lite skyddsjakt. Efter att ha fyllt våran gamla kvot på skyddsjakten efter kronhjort så fick vi igår lite påfyllning efter snabbt och bra arbete av Länsstyrelsen som innehöll bland annat en besiktning av skadorna. Vi har med hjälp av skyddsjakten fått ner trycket något, men inte tillräckligt. Nu har däremot kronhjortarna lärt sig vårat mönster. Vi har nu i regel jagat eller skrämt dem fram tills ungefär någons stans mellan 00:00 och 02:00 varje natt, det har nu resulterat i att de flesta hjortarna ändrat sitt beteende och nu kommer efter det. Därför så får alltså vi också byta taktik för att försöka skrämma iväg dem. Därför så börjar vi nu jaga och skrämma dem från 04:00 på morgonen istället. Det gäller att anpassa sig och vara uppmärksam på hur djuren ändrar sitt beteende. Slitigt är det hursomhelst fortfarande och jag ska erkänna att när klockan ringde 02:45 undrade jag ett tag först vad som stod på. Det är ändå det eviga nötande som ger resultat i detta så det gäller att hålla i och inte ge upp.

Jag vill poängtera att skyddsjakten bara är en del i arbetet med att skrämma undan hjortarna, vi jobbar med att skrämma dem på annat sätt också. Skyddsjakten är däremot en väldigt viktigt del för att få bra resultat.

Morgonen började på rapsen i morse. Där blev jag återigen lurad av kronhjortarna, men kunde njuta av att betrakta de färska skadorna. En dovhjort fick senare istället följa med hem.
Den här bilden på ungefär 136 stycken sångsvanar får avsluta dagens blogginlägg.