Välten rullade igen

Efter några dagars uppehåll på grund av kallt och blött väder så kom idag välten igång lite smått igen, inte så länge men en liten sväng i alla fall…

Segt väder

Jag måste nog påstå att de senaste dagarnas väder varit lite segt, i alla fall om man vill hålla på med fältaktiviteter som vältning. Ännu värre kan jag tänka mig att det är om man har en massa som ska vårsås. Det har inte vi i år, bara lite blommor som ska ner så småningom. Hursomhelst så har vädret varit segt och vi har fått hålla upp med vältningen. Vi vill varken välta om det är blött eller kallt och nu har det varit båda, så det är bara snällt vänta på bättre väder. Häromdagen så var det nära att vi kom ut med välten igen, men då kom någon slags hagelsnö från himmelen och ställde in vältningen. Nu idag så kom det ändå lite värme samtidigt som det torkat upp så pass bra att det gick att köra.

Här är senaste veckans nederbörd fint utspridd på dagarna.
Här är senaste veckans temperatur. Det är inte många dagar det varit tvåsiffrigt länge på termometern…
Precis när man trodde att man skull få ut och åka igen så kom detta. Blött+kallt= inställd vältning.

När vill vi inte välta?

Vi har egentligen tre kriterier som gör avgör när vi inte vill välta, det räcker med en för att vi inte ska köra. Dessa tre är det:

  • När det är blött – När det kladdar på välten blir resultatet inte så bra för vetet och om det är för blött i markprofilen är det ju inte så bra för marken med massa tyngd..
  • När det är kallt – Är det kallt känns det som att man är för elak mot vetet och att det tar för mycket skada av en vältning. Vi slutar i god tid innan en kall natt och väntar länge efter en kall natt innan vi startar. Varmare än 7 grader har nu varit riktlinjen för när vi kör.
  • När vetet kommit för långt – Har vetet kommit allt för långt in i stråskjutningen så är vi rädda att skada axanlagen om vi kör och struntar då i det. Det är lite olika beroende på hur vetet ser ut och svårt att säga att vi absolut inte vältar i stadie 30,31 eller 32 utan bedömning görs utifrån hur det ser ut just då. Men vi vältar väldig sällan i 31 eller senare.. Vi har däremot inte sett någon skillnad eller skördeförlust när vi för att prova vältat i stadie 32 och det då inte alls känts bra.. Ändå så är vi lite fega när axanlagen är lätta att mosa.

Passar det inte att välta så gör vi inte det, vissa år har vi missat att välta en del av arealen för att det inte gått. Eftersom att vältningen i första hand sker för att vi ska bli av med otäcka stenar så är det inte hela världen utan vi kan då plocka manuellt med hjälp av fyrhjuling istället för att trycka ner dem. Det är till och med så att fyrhjulingen och manuell plockning ständigt är lite aktuell istället för vältning, men just nu har vältspåret vunnit när det har gått.

När välten blir så här vid vältning är det lång ifrån optimala förhållanden. Just när var det ett surhål jag missade…
12,2 grader är inte för kallt för att välta enligt våra mått.
När axanlagen börjar sticka iväg i storlek och är alldeles för lätta att träffa och mosa så fegar vi ur och vågar inte välta. Trotts att vi än så länge i praktiken inte sett skador på grund av detta, men här får teorin vinna ett tag till….

Dagens övning

Dagens övning med välten blev en ganska så kort övning för regn och kyla kom återigen och avbröt mig. Jag hann i alla fall med ytterligare ett fält på 22 hektar och 75 % av en vändteg på ett annat fält, det är bra mycket bättre än ingenting! Det var även mer än vad jag räknade med när första blyga dropparna kom redan när jag fällde ut välten på första fältet. Som tur var höll sig regnet bort en stund i alla fall.

Torrare och varmare förhållanden lockade fram 942:an och välten idag igen.
Rullar på utan minsta tecken på kladd.
Ner med ännu mera stenar. Även om stenen på bilden hamnade i skoppan innan välten hann rulla över den.
Efter ett och ett halvt vändtegsvarv på det andra fältet såg man regnet komma smygandes.
Det stannade inte på vägen så det var bara att ge upp för dagen.
Kollade man lite uppmärksamt på bilderna här ovan så såga man att jag bytt u t stengrepen mot en skopa. Det är inte för att stengreppen fungerade dåligt utan för att den användes till annat.
Holländaren lånade den för att plocka lite sten…
och det gjorde den här. En av det fältytor som vi avsatt för att så blommor åt vår pollinatörer.

 

Andra iaktagelser från dagen:

Vid vältningen hade jag idag sällskap av för oss lite annorlunda fåglar..
tyvärr var det inga pingviner utan bara vanliga skarvar… Är inte övertygad om att de kommer göra någon bra nytta här så hoppas de bara var här tillfälligt…
Våra tidiga maxrutor med kväve som vi la ut 20 mars syns nu tydligt. Dessa la vi ut innan fälten var lämpliga att sprida kväve på för att se hur det skulle bete sig. Resten av fältet fick kväve 10 april. Kn erkänna att jag nog måste kalibrera min sprindingsbild när jag sprider för hand.
Här är samma sak som ovan fast i raps samma datum gäller. Rutan syns tydligt i verkligheten.

Jag vill avsluta dagens inlägg med att skriva att jag nog inte tror att det här lite blöta och kalla vädret är så dåligt för våra grödor. Jag tror att det kan vara bra så att de skyndar långsamt framåt och så att kvävet hinner bli växttillgängligt tills det ska. Samtidigt som jag tror att den värme vi hade förra veckan var bra för att få allt att komma igång lite, särskilt våran raps. Däremot så tror jag att vi nu inte alls vill ha mer minusgrader på nätterna, det känns i alla fall som att vetet inte vill ha det…En risk med det lite kalla vädret kan också kanske sega till det lite med mineraliseringen av markens kväve. Då finns risken att det kommer loss senare och därför blir svårare att mäta och räkna med när vi bestämmer årets kvävegivor. Vi får se hur det blir och det är inte säkert att vi ens vet vad som var rätt/fel, bra/dåligt efteråt….