En av växtodlingsårets stora utmaningar tycker jag är det här med kvävegödsling, hur, när och varför? Varför vet vi nog kanske ganska så bra, men frågan är hur och när samt i vilken mängd. Det är en del beslut att ta kring detta och det verkar inte bli lättare för varje år… Tur att det finns mycket bra hjälpmedel till detta. Några av de hjälpmedel jag tycker är väldigt bra är N-sensor och nollrutor gärna i kombination med varandra. Idag satte vi fart på N-sensorn och skanningen av våra veten samt nollrutor.

Dags att mäta

Efter en ganska så seg vår där vetet utvecklats lite segare än vissa andra år så är nu allt vårat vete inne i stråskjutning och stadie 31 (första noden en centimeter från stråbas). Det betyder inte bara att vetet nu börjar sträcka på sig så smått, utan också att kväveupptaget börjar ta fart på riktigt. Då kan vi nu med hjälp av N-sensor mäta hur mycket kväve vetet tagit upp i bladmassan. Det tycker jag är väldigt intressant och det brukar inte bara skvallra om hur mycket kväve som tagits upp utan även lite om vetets status i allmänhet. Nu är det nog med så att det kväve vi gödslat och det kväve som redan finns i marken borde börja finnas tillgängligt för vetet. Våra tidigt gödslade maxrutor har börjat blekna och nollrutorna har från att stått lite mer stilla än fälten börjat vissa tendens på att vilja hänga med en stund till. Detta gör att vi nu bedömer att  ni nu kan börja göra kvävemätningar i vårat vete och nollrutor och börja få ganska så bra resultat och fingervisningar på vartåt vi är på väg.

Från att ha legat inlåst på hemlig plats var det nu dags för N-sensorn att få komma ut i solen och jobba igen. Här monteras den för att ge sig ut och jobba.

Nollrutor

Som vanligt så använder vi oss även i år av nollrutor i vetet för att med hjälp av N-sensorn mäta markleverensen av kväve. Det är nog det viktigaste verktyget vi har när vi bedömer storleken på våran totala kvävegiva. Vet vi inte hur mycket kväve som finns tillgängligt för grödan utan att vi gödslat kan vi omöjligt veta hur mycket vi ska gödsla för att nå en viss skördenivå. Vi kan gissa, chansa och tro, men inte veta hur mycket kväve vi kan räkna med från marken om vi inte mäter det. Mäta nollrutor är det enkla här, bedöma skördenivå det svåra…. Så länge vi har hållit på med detta så kan vi lätt konstatera att inget år är den andra likt och inga fält är det andra likt heller när det gäller markleverenser på kväve. Det finns stora skillnader mellan år, men också mellan olika fält/platser samma år. Det finns så mycket som spelar in och påverkar. Vi försöker använda oss av så många nollrutor som vi anser behövs för att få så representativa siffror som möjligt. I år gör det att vi har tio nollrutor på våra ca 340 hektar höstvete. De är fördelade på bland annat olika sorter, jordarter, stallgödsel, bearbetningssätt och andra förutsättningar. Idag skannade jag åtta av dessa nollrutor och här kommer några resultat.

Tankar

Så var årets första skanning gjord och som vanligt var det vissa skillnader på fälten. Vi ser absolut att det kväve vi gödslat tas upp av vetet och det känns alltid skönt, det tyder på att det är tillgängligt. Enligt dagens mätningar så har det fält som tagit upp mest tagit upp cirka 40 kg N/ha utav det gödslade kvävet ( SN-värdet några meter utanför nollruta – SN-värdet i nollrutan, är det sätt jag räknar detta på). Det fältet är gödslat med 135 kg N/ha än så länge, så det borde finnas en skvätt kväve kvar till vetet där. Min inställning i vår och ända sedan i höstas var att vi nog skulle ha mycket restkväve kvar från förra året, trotts en bitvis blött vinter, som vi i år kan räkna oss till godo när vi ska gödsla. Jag vet inte än om jag hade rätt eller fel, men det verkar inte vara helt tomt i marken i alla fall. Jag misstänker att nollrutorna kommer att hänga med ett tag till. Däremot så tror jag kanske inte att vi kommer ha dem stora markleverenserna som vi hade förra året, men vi får helt enkelt se. Tur att vi har N-sensorn och nollrutor så att vi slipper gissa… Det jag tycker att jag ser på våra fält är att de fält som är lite segare i år är lite efter i kväveupptag, jag misstänker att detta kommer att ändra sig.

Planer

Nu är ju stora frågan, vad gör vi nu? Det vet man aldrig och trotts att vi är säkra på en sak nu så kan det vara tvärtom imorgon vid frukost. En grundplan gällande kvävegödslingen nu är i alla fall att vi ska vänta så länge vi vågar, men gödsla innan nästa regn. Vi vill vänta så länge som möjligt och gärna tills vetet är i stadie 37 innan vi börjar med att kompletteringsgödsla. Då börjar vi se de riktiga tendenserna och variationerna av kväveupptag på fälten, samtidigt som mätningen av nollrutorna då borde kunna ge bra indikation på slutnivå av vad man kan räkna med i markleverens. Det kan kanske också vara så att skördenivå blir lite lättare att bedömma ju längre fram vi kommer. Misstänker vi däremot eller kan mäta att det kväve vi gödslat börjar ta slut så kommer vi att gödsla mer. Dock så känns en gödsling nu dum om det inte kommer regn, då kan vi ändå inte räkna med att kvävet kommer grödan till godo. Just nu är det ingen regn på prognosen, men dyker det upp ett regn så skulle det kunna vara något som triggar igång oss för att gödsla mer kväve. Det kan ju vara så illa att det då är det sista regn som kommer innan stråskjutningen är avklarad och det är ju innan det som det mesta kvävet ska finnas tillgänligt för växten. Vänta lagom länge och gödsla lagom mycket är alltså våran plan för nu…

Trevlig helg till er alla!