Under året när vi skördat våra vallar har vi direkt i samband med skördandet kört ihop balarna till fältkant för att köras hem senare. Dels för att det var för blött och vi ville vänta på tjäle för bärighet och dels för att vi hade lite tidsbrist. Nu är det både senare och tjäle samtidigt som vi fick lite tid över, så idag körde vi hem balar för fullt. Tyvärr var inte tjälen så bra som jag hoppats överallt….

Mulljord

Mulljordar är bra på många vis, men när det kommer till bärighet är de lite sämre. Detta särskilt när det är blött och det har det ju varit litegrann i år. För att vi skulle kunna vara så effektiva som möjligt i våran balhantering på våra mulljordar som ligger i vall så staplade vi ihop balarna på fälten för att köra hem senare. Planen var att vi skulle vänta till minusgrader och tjäle och då kunna ge oss ut med storbalssläpet istället för att bära balarna alldeles för långt i lastaren. Trots ojämna vintrar brukar det alltid bli tillräckligt kallt en stund. Nu har vi haft kallt ett tag, men samtidigt ett isolerande snötäcke. För att förbättra frysningen av jorden så plogade jag häromdagen vägar och lastplatser vi balarna. Det brukar kunna bli succé och det blev det den här gången också, nästan överallt.

Full fart med balarna

Just nu är det bra förhållanden för att hämta hem dessa balar, men ska man tro vädret så kommer nog dessa att ändras. Mildgrader och kanske regn kommer inte bidra till bättre bärighet utan troligtvis förstöra den och vem vet detta kanske är sista riktiga perioden med minusgrader på ett tag. Därför satte vi idag fart med att köra hem balar. Vi skulle egentligen ha börjat igår, men då kom lite halkbekämpning i vägen. Hursomhelst så kom vi igång idag. Med luriga vägar och lite kluriga förhållanden så blev det 942:an som fick dra släpet idag, det kändes bra med lite tyngd och styrka. Lastning och lossning fick lilla holländaren ta hand om. Det gick ändå rätt så bra idag och trotts väldigt tråkiga balar att köra (tunga och hala) så lyckades vi få hem det balarna som låg sämst till och det därför var mest panik att få hem.

Inte bra bärighet överallt

Den här marken är känd för att vara sank och vilja sluka maskiner, därför är det perfekt att köra på den när den är frusen. Synd bara att mulljord ändå är lite förrädisk… Som tur är så kändes det bra när jag plogade vägarna på fälten. Inte alls någon tendens till sankt någonstans och i min värld fanns ingen risk för sjunkning. Vilket jag också lovade farsan som idag körde släpet och bra gick det till sista lasset på en av vägarna, då gick det igenom. Bara på ena sidan, men ändå ordentligt. Om det var bra eller dåligt att det bara gick igenom på ena sidan vet jag inte, men tror att det var bra. Annars hade nog det blivit en avancerad bärgning. Nu så lutade det och tog som tur var stop när sidan på släpet tog i backen och axlarna nuddade marken. Det lutade kraftigt och balarna som då tryckte mot grinden hjälpte inte till åt rätt håll. Det var bara att börja lasta av allt och hoppas att inte lastmaskinen också sjönk. Det gjorde den inte och när allt var avlastat kunde den trycka upp släpet på rätt köl och 942:an kunde då dra loss det. Snabbt fixat och vi var snart igång igen. Det ändå som hände var att en kolv på släpet krökte sig, men det ersattes med spännband i väntan på ny. Typiskt luriga mulljordar…. Tur ändå att det gick bra och att det inte var förens sista lasset på den passagen.

Skicka slakt

Som en liten bonus innan vi började med balarna idag så skickade vi iväg våra utgallringskor och kvigor på slakt. Snabbt och smidigt gick det trotts lastning i två lagårdar och kalla grader.

Det var det för idag. Skönt att få bryta av snökörningen med lite annat för stunden och skönt att få hem lite balar.