Idag var det nio dagar sedan min vänstra arm paketerades i gips och om tre veckor blir jag av med det, 30 % av min tid i gips har alltså gått. Jag ska erkänna att jag räknar ner. Här kommer ett litet sjukinlägg.

Koll på läget

I fredags var det dags för återbesök och efterkontroll av handleden. Det innebar också att jag skulle få prata med en ortoped för första gången sedan jag gjort mig illa. Än så länge är kontakt med urolog och sköterskor det enda jag haft i detta ärende. Urologen är säkert jätteduktigt, men det här med frakturer var inte hennes område. Det har alltså varit lite ovisshet kring min lilla fraktur. Jag fick inte riktigt veta hur mycket jag fick belasta handen eller vad som var begränsningen. Hursomhelst så skulle denna klarhet bringas i fredags och det var med stora förhoppningar jag besökte ortopeden. Efter fotograferingen på röntgen väntade besöket. Jag kan inte säga att jag blev helt nöjd med vad han sa…. Allt såg ut precis så bra som det skulle, det låg rätt och hade börjat läka. Det fick mig att drömma om att ta bort gipset och leva som vanligt. Men nej fyra veckors gips ska det vara, och det kan jag kanske leva med men sen sa han att jag ska hålla mig ganska lugn med handen till april.. Det kändes inte alls halleluja…

Nu är ändå läget som det är och det är väl ingen katastrof egentligen, särskilt inte i perspektiv till mycket annat och andras situationer.. Men ändå irriterande. För att citera min dotter som är fyra år ”det där med att sitta stilla är inte min grej”. Nu slipper jag sitta stilla och kan jobba på ganska så bra ändå, men med vissa begränsningar. Köra traktor och lastmaskin går bra, men djurskötsel är nog helt uteslutet så länge jag har gips. Det som är lite jobbigt är att jag nog kommer få behärska mig när kalvningarna drar igång i slutet på februari. Läkaren undrade lite om det här med sjukskrivning och vad mitt jobb går ut på. Jag själv var inte alls intresserad av någon sjukskrivning, bara att få veta begränsningarna av vad jag kan göra med handen. Det var han nog inte riktigt beredd på… När jag förklarade hur en problematisk kalvning kan gå till och vad man kan få göra och frågade om han trodde jag kunde göra det i slutet av februari tittade han på mig som jag var från en annan planet. Han behövde inte säga vad han tyckte för det syntes… Hursomhelst så slipper jag sjukskrivning utan vi hittar arbetsuppgifter som jag kan göra istället, tur det annars hade kanske sjukskrivning på grund av annan anledning snart varit aktuell….

Nu ska jag njuta i tre veckor till av att min muskler tynar bort och att gipset luktar värre och värre för varje dag, men som alla säger tre veckor går fort….