Ko i diket och förberedelser
Tiden står inte stilla i juli heller och skörden närmar sig. Vårat huvudfokus nu är att se till så att vi är redo när det är dags för skördande och det som kommer med det med lite undantag som bland annat en ko i diket.
Börjar med att tacka
Innan jag dyker in i rapportering från verksamheten så vill jag tacka alla som på något sätt deltog eller bidrog till ”Den ultimata ungdomsträffen” som ägde rum i fredags. Ingen nämnd och ingen klämd, men det är ett väldigt lyckat samarbete mellan LRF ungdomen Södermanland och kunskapsnavet för jordbrukets digitalisering. Ett väldigt lyckat event helt enkelt.
Förberedelser
Förra veckan skiftade vetefälten färg väldigt fort i värmen och jag kan inte påstå att det nu med lite svalare väder verkar ha stannat upp direkt. Det känns som att skörden närmar sig fort nu. Så nu finns det inget att vänta på, vi får också se till så att vi är redo. Skulle det råka bli panik så kan vi trycka på knappen och bara köra igång, men vi vill helst fixa lite innan det är dags. Just nu så håller vi på på spanmålsanläggningen och ser till så att den är redo. Det servas, kollas, justeras och byts ut grejor som är slitna. Imorgon ska pannan provköras och så ska det kollas över lite grejor, men inom snar framtid så är tork och anläggning redo. Då är det vara tröskan och kärrorna kvar. Sen ska resten som sker efter tröskningen också förberedas som till exempel rapssådden.






Ko i diket
Prästen lilla kråka har vi bytt ut mot kor verkar det som för de verkar slinka ner i diket lite då och då. Idag så var det dags för insats nummer fyra i år för att dra upp en ko. Det som var skillnad från de tre tidigare gångerna i år var att det som tur var var en annan ko. De tidigare tre gångerna så var det samma ko som badade. Det verkar helt enkelt som att vissa kor gör vad de kan för att utmärka sig på ett inte helt positivt sätt. När det gäller djuren och deras välmående så är det ju oftast bara att direkt släppa det man har och hjälpa dem, med undantag för ej akuta situationer. Det här klassades förstås som en situation som direkt krävde en insats. Kon fick lite draghjälp i grimma och kunde sedan återförenas med flocken på land. Slutet gott allting gott.




