Nötkreaturen är helt klart duktiga på att hålla vårat landskap öppet, men tyvärr så behöver de lite hjälp på traven ibland. Just nu hjälper vi dem hålla hagarna öppna genom att röja bort sly som växt ifrån dem. För en otränad själ som mig så kommer denna första dagen med röjsågen innebära en lite halv-öm kropp..

Ajöken buskar

I vissa av våra betesmarker har en del sly hittat till och faktiskt växt till sig ganska så bra nu. Det är ju inte så bra, för då växer landskapet igen och vi får ju faktiskt betalt för att hålla det öppet (även om utbetalningarna kan vara sega). Kossorna har varit duktiga på att hålla efter buskarna måste jag säga, men inte tillräckligt tyvärr. Därför får vi nu helt enkelt ge oss ut och se till så att landskapet fortsätter hålla sig öppet. Röjsågen får hoppa in och ta hand om det som inte trampas ner eller går genom en komage. Buskarna försvinner och förhoppningsvis kommer de inte tillbaka och ersätts av gräs. Det vi röjde idag var andra gången vi röjde sedan det blev betesmark igen från att ha varit igenväxt en period däremellan. Sist vi röjde var ca 12 år sedan.

Trött i kroppen

Nu ska jag erkänna att jag är ordentligt trött i kroppen och har hittat muskler att ha ont i som jag inte ens trodde fanns…  Det är ganska så ofta full fart i mitt liv och något som är alldeles för lätt att offra i förmån till något annat är träning. Träningen kommer helt klart i kläm och det är ju faktiskt egentligen inte alls så bra… Nu är det ändå så och då är det ju väldigt bra när man kan få inte lite fysiskt aktivitet på arbetet, det blir liksom två flugor i en smäll. Dubbelnytta helt enkelt! Det negativa är att när man som idag när man från helt otränad sätter fart med att röja, så får kroppen helt klart en lite chock, det har i alla fall min fått. Min kropp är nu helt slut (på ett bra sätt) och det drar både här och där. Skönt hur som helst med fysisk aktivitet! Jag kommer nu nästan bli lite besviken om jag inte vaknar i natt med kramp…

Skopan fick flytta ut

Idag blev den gamla snöskopan som förr var dyngskopa nummer ett färdigrenoverad och fick komma ut ur verkstaden. Den var som ny, fast bättre. Carl har slitit med den i verkstaden nu ett tag och den var verkligen i dåligt skick, men några meter svetstråd och lite stål senare så är den i bra skick igen. Den har även fått l’mna Lilla BM-gänget och kommit med i Eurofäste-familjen. Den kommer nu att få hoppa in i tjänst när vi skrapar skrapgångarna som den som tar emot och kör iväg dyngan. Det kommer troligtvis att öka effektiviteten något.

Det var allt för idag och nu börjar krampen komma smygande…