Vi röjer vidare…

Tiden springer som vanligt fram och snart är det redan vår på riktigt och säsong igen. Därför känns det nu skönt att de flesta sysslorna vi bestämt oss för ska vara klara till våren snart är klara. Att vi ska hinna allt vi skulle vilja göra är omöjligt, men det som behövs göras och lite till hinner vi i alla fall gott och väl. Det handlar ju helt enkelt om prioriteringar. På prioriteringslistan står fortfarande röjning av beteshagar, men snart så kan vi stryka det, för snart är det färdigt för den här gången. 

Röjning i full fart

Ja, röjningen rullar som sagt var på, men i lite olika fart. Då menar jag inte att vi har olika fart på oss när vi jobbar, utan att det är lite olika mängd arbetsstyrka som utför jobbet. Det skiljer sig mellan en och tre röjsågar som är igång och det är klart att det blir en himla skillnad på avverkning i timmen beroende på hur många klingor som snurrar. Det har inte varit så många gånger i vinter som alla tre klingor snurrat samtidigt, men idag blev det så en liten sväng och då kan man nog säga att det går undan. På ett litet kick har man hunnit hur mycket som helst känns det som, det tycker i alla fall jag. Nu är det bara ca 10 hektar kvar så är betena färdiga. Då är det bara att sikta in sig på röjning i skogen.

När vi sätter fart på alla sågarna samtidigt går det undan på riktigt.
Jag tänker absolut inte klaga på utsikten från dagens röjning, jag tycker den var minst helt okej.
Kan inte heller klaga på vädret, det var både regn och solsken på en gång. Riktigt bondeväder.

Lite annat som hänt:

Lite vatten ifrån ovan ihop med tjäle i backen skapar lite oönskade vattenpölar här o där.
För att hjälpa vattenpölarna att försvinna kan man hjälpa dem lite på traven med till exempel en spade. Foto: Carl Jensen Motiv: Mattias med en spade.
Den där rackarns Schäffern behövde lite kärlek igen med. Det har varit lite strul med att få den att åka åt något håll när man dragit pt och släppt handbromsen.
Här nere var ett av felen. Givaren som ser till att drivningen är i neutralt när handbromsen är i, spökade lite.
Till slut fungerade både handbromsen och givaren, succé.
Här är en bild på hur många försök det tog för mig att få på mutter på en jobbig skruv långt inne i Schäffern. Lite smått irriterande var det allt..
Här var mitt perfekta avslut på gårdagen. En jobbig skruv somt trivdes där den satt.
Som tur var så avslutades dagen idag med att svetsa väck den skruven och få dit en ny.

Terapi

Jag har även hunnit med lite terapi nu. Ibland är det lite mycket på grund av olika anledningar och ibland är det lite lite, båda fallen kan kräva lite terapi så att man får hjärnan på banan igen och en fungerande själ. Ibland behöver jag det i alla fall. Den bästa terapin för mig är att på kvälls/nattetid vara i verkstaden och greja, det är ett smidigt sätt att få hjärnan att jobba samtidigt som den slappnar av. Jag rensar tankar samtidigt som jag tänker, det låter kanske konstigt men det är så det är i alla fall. Det fina med att ge sig ut i verkstaden lite senare på kvällen är dels att då sover familjen, så jag missar alltså ingen tid med dem. Den andra fina grejen är att man får jobba ostört, man kan fokusera fullt på det man gör och behöver inte räkna med att något annat dyker upp hux flux. Den perfekta terapin samtidigt som man gör nytta, helt perfekt!

Just nu står skogskärran i verkstaden igen och fick vara det jag terapijobbade på.
Jag brukar fundera på om konsumenterna förstår att det är bland annat det här de köper när de väljer att köpa svenska kött, en fin backe att promenera i (Sörmlandsleden går igenom den här hagen). Skulle inte detta betas så skulle det snabbt växa igen och inte alls vara lika picknickvänligt längre.