Då var det dags för hälsokontroll. Men inte för mig, jag är frisk som en nötkärna tills jag dör. Idag var det höstvetets tur att bli utsatt för provtagning.

Pang igen!, vad det händer grejor på fälten och konstigt vore det ju annars. För ca en vecka sedan så skrev jag om att Norinets flaggblad har tittat fram, och att det då var i stadie 37. Nu är även Juiusvetet i stadie 37. Det har gått fort, för några dagar sedan var flaggbladet en decimeter från att titta fram och idag syns det på de på många/de flesta skott. Det som förvånar mig lite är att även på de fälten som har legat efter i utvecklingen ända sedan i våras, nu har kommit ikapp. Jag hade nog räknat med att dessa fält skulle ta lite längre tid på sig att få fram flaggbladen, man lär sig alltid. I Norinet hittar jag nu skott som är i stadie 41 (flaggbladets slida utväxande), men snittet på Norinet är 39 (flaggbladets slida just synlig).

Hälsokontroll

Nu när det har regnat lite, varit varmare perioder och vetet växt och utvecklats ordentligt, så är det dags för hälsokontroll. Eftersom att vi inte har haft några synliga brister som behövts identifieras, så har vi inte tagit några bladanalyser i vetet än i år. Nu handlar det mer om en allmän hälsokontroll av läget än felsökning, för att se så vi ligger bra till och inga akuta (dolda) brister finns. Vi har valt att vänta så här länge med att ta prover för att låta vetet verkligen få tag på det som finns i marken.

Åtgärd eller inte?

Som sagt så ser vi inte några brister själva så använder vi detta som ett kvitto för att se om vi har gjort rätt. Har vi inte det, får vi ta ställning till om vi kan göra en åtgärd för att rätta till bristen, eller om vi helt enkelt får se det som en lärdom till framtiden. Det vanligaste än så länge har varit att vi tar lärdom till framtiden. Nån gång har vi ansett det befogat att göra en insats direkt. En gång när vi var helt nya på en mark så visade bladanalysen stor fosforbrist, samtidigt fick vi svar på markkarteringen som visade att det var dålig P-AL klass. Vi såg då att vi kombisått för lite fosfor. Då bladgödslade vi fosfor och fick en skördeökning med 600 kg/ha jämfört med nollrutan på denna behandling.

Megalab

Precis som på rapsen har vi valt att använda Yaras Megalab den här gången med. Jag har stort förtroende för Yara (även om dem lever på att sälja gödsel) och det känns som det är mycket bakom siffrorna där. Jag gillar även hur dem presenterar resultatet, det är lättläst och det som behöver finnas där finns tycker jag. Konstigt nog så vid brist rekommenderas åtgärd med någon av Yaras produkter, mystiskt… Den nackdelen som jag ser med detta och även har fått erfara några gånger (inte minst på rapsproverna) är att proverna skickas till Storbritannien. Detta i sig är egentligen inget problem mer än att proverna brukar kunna fastna här och där på vägen, det kan tyvärr försena provsvaren rejält. Hoppas på bra fart på brevduvorna denna gång.

Regn

Den stora mängd regn som lovats denna helg verkade utebli, ända tills jag började traska tvärs över vetefälten för att samla in blad. Efter de två första fälten fick jag retirera hem och ta på mig stövlar, regnkläder och torra kläder, för då kom det utlovade regnet och lite till.

Sidospår:

Nu ikväll när jag skulle lägga Wilhelm så tänkte jag läsa en saga om en röd traktor som ville, men inte kunde somna. Det slutade med att han vägrade lägga sig i sängen om inte traktorn var grön. Det är konstigt vad tidigt det börjas det här med traktorfärger.

Eftersom att det nu går åt mycket kväve i vetet, så kommer vi att fylla på även på Juliusvetet nu i veckan som kommer.