Drar nytta av minusgraderna igen

Så var det dags för en dag med minusgrader igen och med minusgraderna trevliga håra ytor att åka på. Det passade vi på att utnyttja för att få vissa sysslor gjorda.

Tömma plattan igen

Efter en promenad på vetet i morse kunde vi konstatera att det skulle bära för att köra ut och tippa lite dynga. Därför så passade vi på att tömma våran gödselplatta igen. Det var ju inte längesedan den tömdes, men igår fylldes den på bra igen när vi gödslade ut åt kvigorna. Att då inte utnyttja dessa fina förhållanden för att få ut dyngan dit den ska spridas känns dumt, på frusen mark gör vi liten skada när vi kör. Vi började med detta direkt i morse och för att det skulle gå så fort som möjligt körde jag, farsan och Carl detta. Alltså en person i varje traktor istället för att den som kör kärrorna hoppar emellan. Det går faktiskt något fortare att göra så och när man har lite tidspress är det ett bra alternativ. Det hela gick som planerat och vid förmiddagsfikat klockan 09:00 var plattan tom igen, då hade vi kört 10 stycken lass var och kvar på plattan var bara lite städning.

Två ekipage med kärror och en kusk per ekipage var dagens melodi.
Farsan skötte lastningen medans jag och Carl körde varsin kärra.
Full fart på lastningen med stora tag är bra ingredienser för bra flyt
Istället för att hoppa mellan maskiner kunde man lugnt sitt och vänta på att få lass idag..
Carl på ingång och jag är alldeles snart på utgång.
Ljust blev det fort.
och högen krympte fort.
Helt plötsligt var det inte mycket kvar.
Just nu ser det ut så här. Nästa gång den töms bli i sommar någon gång, när det är torrt och bär bra.
Det var faktiskt mestadels halm i det vi körde kändes de som…. Det blir perfekt att betala tillbaka till marken i höst.

Körde lite dikesmassor

En annan aktivitet som idag passade bra var att köra ut lite dikesmassor på det jag grävde i somras. Vi grävde ju litegrann på några trädor i somras och på några ställen så passade dikesmassorna väldigt dåligt att sprida ut direkt med grävmaskinen. Det gör det nog egentligen på kanske de flesta ställen, men det är ju smidigt att få dem utsprida direkt med grävmaskinen när diket rensas. Tyvärr så kan man ju då få en tendens till en vall på åkerkanten mot diket och det vill man ju inte ha. Man vill ju att ytvattnet ska ha lätt att hitta diket, inte ska en slags invallning som hindrar vattnet att rinna dit så att det istället blir kvar på fältet. Det här var ett sådan fält där nivån tenderar att vara lite för hög vid diket jämfört med en bit ut. Så vi vill få ut dikesmassorna i svackorna och idag passade bra för att ge sig ut på detta fält och börja sprida ut dikesmassorna där de förhoppningsvis gör mest nytta.

När jag rensade det här diket i somras la jag orena dikesmassor (med stubbar grenar i i skogskanten) och slätade ut medans de rena massorna med jord i hamnade i högar en bit ut på åkern för att spridas senare.
Så här såg det ut idag. Man ser nästan på bilden hur en tendens till vall (förutom dikesmassorna) finns intill diket.
Det finns i alla fall minst en svacka där massorna gör mer nytta än intill diket.
Idag passade det bra att köra lite av detta. Det var tillräckligt hårt i marken för att vara snäll mot den, samtidigt som det var tillräckligt mjuk i högarna för att det skulle gå att sätta skopan i dem.
Så här det nu ut, det borde i alla fall inte bli sämre….
Från andra hållet.

Sidospår

Det är så här att vi har haft två likadana arbetslampor (laddningsbara, flyttningsbara med magnetfot) i verkstaden, men sedan december någon gång så har en av dem varit borta. Vi kan nog inte påstå att vi direkt har letat dundernoga efter den efter att den försvann, men ändå funderat på var den tagit vägen. Det har funnits lite olika teorier, men den mest troliga var att den glömts på en maskin och sedan ramlat av någonstans. Nu behöver vi inte fundera längre för idag så hittade jag den av en slump.

Här hittade jag den idag. Precis så som den är på bilden satt den. Den användes troligtvis när 514 fick sin smörjning vid 7600 timmar och har suttit där sedan dess. Anledningen till att jag hittade den var att det idag var dags för 7650 timmarssmörjningen. Den har alltså suttit där i 50 traktortimmar, det är inte illa..
Här är den bredvid sin kompis på laddning igen. Lite mer missformad än kompisen och lite smutsigare, men den stora frågan var ju om den fungerade…..
Visst gjorde den det! Den började lysa direkt när den fick lite ström.

Sådär det var allt för idag. Nu sitter jag här och hoppas att ett av barnen bara ätit något olämpligt, så att det inte är magsjuka på besök…. Skönt i alla fall att vädret hjälper en att jobba!