Efter att ha bott i verkstaden i några veckor nu för bland annat storservice och ompackning av svivel så fick idag grävmaskinen jobba igen. Det känns som att vi har hur mycket grävjobb som helst och det har vi nog också egentligen. Det gäller bara att prioritera och ta dem i rätt ordning vid rätt tid. Nu efter sitt långa uppehåll stod idag klippning på schemat. 

Provkörning

Så efter lång väntan var det äntligen dags för grävmaskinen att få komma igång igen. Det var kändes bra att nu få rulla iväg med den för att köra lite. Det brukar ju kunna vara rätt så trevliga förhållanden för att hålla på lite med diverse grävmaskinsjobb så här i februari, både tiden och vädret brukar kunna vara med en. Då är det ju inte så dumt att ha en fungerande grävmaskin, men det är även väldigt skönt att den nu fått sig en ordentlig genomgång. Så hellre att den stod en vecka längre i verkstaden och att det blev bra, än att den stressade ut ur verkstaden med massa småfel och halvdana lagningar…. Idag efter att ha provkört den en halv dag så verkar det som att allt gått bra med den och det som är lagat är fortfarande helt.

Klippning

Idag stod som sagt var klippning med grävmaskinen på schemat och det som skulle göras var att städa en fältkant mellan nytt hygge och gammal träda samt att klippa rent ett dike. Dagens väder bjöd på väldigt trevliga förhållanden i skog och mark så det passade väldigt bra att få detta gjort nu. Vi tar lite bilder från klippningen tycker jag:

Fixat infart

Något vi försöker jobba med är bra infarter till våra fält, de ska vara lätta att använda och ligga på rätt platser. Först och främst så tycker jag att infarterna ska vara placerade på rätt platser och det för mig är där det passar ihop med fältets trafik. De ska gärna ligga på de sidor av fälten som man vänder på, för oss är det i regel där spruta och gödningsspridare vänder, då kan vi hålla våran körriktning på fälten utan att behöva åka i onödan. Sen är det väldigt viktigt att infarterna är i bra ordning. En infart som inte är trevlig att åka på tenderar ju att inte så gärna användas när man ska in och ut på ett fält och då använder man hellre någon annan när man till exempel kommer med sitt spannmålslass. Det är ju inte så konstigt egentligen för vem vill riskera stjälpa på en dålig infart med ekipaget för att bara tjäna några hundra meters markpackning och lite tid? En infart som inte är i bra skick är  alltså inte värd någonting egentligen, för den använder man ju ändå inte. Jag känner att detta nog förtjänar ett helt eget långt inlägg om jag ska dela med mig av mina tankar, så jag stannar här för den här gången. Det var i alla fall också ett av dagens moment att fixa till en infart för smidigare logistik och mindre markpackning.

Med detta vill jag önska er alla en trevlig helg.