Nu är ju inte det här någon hälsoblogg eller så, men tänker ändå att viktiga händelser som påverkar vardagen ändå kanske hör hemma här. Därför får ni idag dela min glädje över att jag blivit att med mitt gips, det var inte alls dumt och jag kommer inte att sakna det. 

Gips

Det är nu fyra veckor och två dagar sedan jag vann en kamp mot en hockeypuck på isen, men samtidigt offrade en handled. Det var inte värt det, men jag hade förmodligen gjort samma sak igen. Hursomhelst så blev domen fyra veckor i gips, inte direkt ett hallelujamoment när det beskedet kom, men det kunde ju som sagt var varit mycket värre. Idag hade det gått fyra veckor plus två dagar och det var dags att ta bort gipset, något jag sett fram emot sedan det kom på plats. Egentligen har inte själva gipset varit så jobbigt, utan det har varit skönt att ha det som skydd. Det har däremot försvårat lite när det gällt arbetskläder, framförallt handskar. Sen har jag ju inte velat blöta eller skita ner det heller. Ett av de stora problemen som däremot har stört mig lite är att gipset inte luktade dundergott precis.. Jag satt på en konferens och funderade på vad det var som luktade, tyvärr kom jag snabbt fram till att det var mitt gips… Så det var med lätta steg jag idag besökte arbetsterapeuten för att ta bort mitt gips, men med vissa farhågor inför var hon skulle säga om kommande tid.

Domen på fortsättningen

Så efter att gipset rykt och jag för första gången på länge kunnat röra handen fritt så var jag nervös inför vad riktlinjerna inför kommande tid skulle bli. Även om läkaren sa att jag skulle räkna med att hålla mig lugn till april, så har jag inte riktigt trott på det. Jag har googlat en hel del, men som ganska så vanligt har jag hittat massa olika svar. Det fick helt enkelt bli så att jag väntade tills idag med att få domen. Den kom och jag kan kanske inte påstå att jag är helt nöjd med den. Lätt belastning i ytterligare sex veckor och det kan jag förstå, det jag inte kan förstå är hur gränsen till tung belastning kan vara 0,5 kg. Det är ju typ ingenting…. Jag kan nog lite hemligt erkänna att jag inte hållit det fram tills nu och kanske inte riktigt kommer hålla det framåt, men jag ska försöka att vara försiktigt i alla fall. Det positiva är att om jag nu håller mig hel utan att förstöra detta på något sätt kommer vara helt 100% återställd om åtta veckor. Det känns som en evighet just nu, men en evighet brukar kunna gå fort så länge man håller sig sysselsatt och det har jag lyckats med än så länge i mitt liv….

Bilder på kor

Nu lämnar vi min arm och avslutar detta inlägg med lite bilder på kor tycker jag. För även om jag inte kommer vara helt redo för kalvningar förens de är över så är nu både kor och byggnad redo. Första kalven kan dyka upp lite när som helst nu och visst börjar man bli taggad på att få lite kalvar nu.

Sådär nu har jag äntligen kunnat njuta av att kunna använda båda händerna hyffsat normalt vid tangentbordet, det var inte alls så dumt. Nu ska jag inte tjata mer om min handled något mer om inget drastiskt händer med den…..

Önskar er alla en trevlig vecka!