Skörden närmar sig och nästan alla insatser på vetet är gjorda sedan nån vecka tillbaka. Nu gäller det bara att se till så att vi fortfarande har något att skörda när det är dags. Skyddsjakten på vildsvin är nu igång. 

Ny lösning

I år så har vi en ny lösning på skyddsjakten, den kommer jag skriva mer om senare. Den innebär kort att vi tagit in extra hjälp för att vi själva inte har tid. Som sagt var mer om detta kommer senare, men det verkar vara ett vinnande koncept!

Skyddsjakt?

Jag vet att vissa inte vill kalla spannmålsjakten på vildsvin för skyddsjakt eftersom att det är under ordinarie jakttid. För mig är det ändå skyddsjakt eftersom att den går ut på att skydda grödorna. För mig handlar det inte om att just då förvalta vildsvinsstammen eller att få kött i frysen, utan som sagt var bara att hålla vildsvinen borta från fälten.

Lite smygjakt

Trotts att vi har extra hjälp med skyddsjakten, så hjälper vi även till lite själva med i mån av tid. Idag kom jag och Carl hem lite halvskapligt från jobb ikväll, så vi anslöt till skyddsjakten. Det gick inte helt tokigt, vi fick omkull en lagom galt. Den fick extrahjälpen som tack för att han vanligtvis håller ställningarna. Det var gris nr 2 som ramlar för denna säsongen. Får jag gissa nu så verkar det bli en intensiv säsong. Vetet är inte riktigt mjölkmoget än, men det är ändå oroväckande mycket gris ute….

Nu jakthistorien

Hur gick det då till när jag och Carl lyckades fälla galten? Vi tar det i snabbversionen. Vi började med att ge oss ut på det fältet som vi trodde var hetast. När vi väl hade kommit en bra bit ut på fältet kunde vi konstatera att Thermacellen som vi hade med oss för att bli av med mygg, var slut. Vi blev alltså totalt attackerade av mygg, men fortsatte ändå utan. Som tur var så var det tomt på gris där, ett bra tecken eftersom att vi inte vill ha dem där. Efter en reträtt till bilen och omorganisation så gjorde vi ett nytt försök på ett nytt fält, denna gången med försvar mot myggorna. Vi fick snabbt kontakt med en galt. Det var en skjutbar gris, men vi saknade kulfång. Då gjorde jag som jag brukar, satte mig ner på knä och började smaska högt och ljudligt. Det gjorde susen (som oftast) och galten började komma emot oss för att se vad vi var för konkurrerande gris som hittat godare vete att smaska på. När han sedan kom in på ca 15 meter fick jag ett läge och kunde skjuta. Det resulterade i årets för mig första vetegris.

Det är just nu folk ute varje natt på våra fält. Hoppas att det gör nytta och håller grisarna borta. Jag återkommer med mer om detta.