Om ni inte följer min bloggkollega Elin på Nysäter Lantbruk redan så rekommenderar jag er att göra det. Hon skriver om sitt lantbruk nordväst om Sundsvall i Västernorrland och hon skriver bra och underhållande.

För inte så länge sedan frågade hon vad vi lyssnar på i våra kåpor, kök och bilar, här hittar du det inlägget. För min del så brukar jag lyssna på poddar eller musik när jag röjer, det funkar bra tycker jag. En grupp som återkommer och som jag lyssnat på mycket nu i veckan som gått under röjningen av vårt 14-åriga bestånd är Bo Kaspers Orkester. Det är framförallt deras texter som är så underfundiga och dubbelbottnade som jag fastnat för. Jag upptäcker nya saker och nyanser för varje lyssning. Ibland kan min fru och jag diskutera en låttext och vi kan ha olika tolkningar av dem, beroende på hur man uppfattat den. En låt som har fastnat lite extra i skallen är ”Vi kommer aldrig att dö”.
Texten går som följer:

”Skriv en bok som alla läser
Ge pengar till ett institut
Gör en sång som barnen sjunger
När terminen tagit slut

Sy upp en kollektion med kläder
Ge ditt namn till ett gevär
Var det extra i parfymen
Den som vackra kvinnor bär

Säg ett ord som blir bevingat
Sätt en flagga på en topp
Spring på under tre minuter
Ett femtonhundrameters lopp

Korsa apor med kaniner
Få ett pris ur kungens hand
Se till att skaffa några ungar
Eller sätt en värld i brand

Vi kommer alltid att leva
Vi kommer aldrig att dö”

För mig så beskriver den och påminner mig om livets förgänglighet, även om texten handlar om det motsatta. Men just när Bo Sundström sjunger textraden ”Få ett pris ur Kungens hand” drar jag lite extra efter andan och minns när jag och min far fick just ett pris ur Kungens hand i april 2018, det var stort. Kanske mest för att jag fick göra det tillsammans med min far Bo, 84 år då och som har jobbat med skog i hela sitt liv och verkligen spridit kunskap om skogsskötsel till alla som är intresserade på alla möjliga sätt. Men han har hela tiden gjort det på sitt sätt, på sina villkor och är du inte med i diverse föreningar och engagerad i olika rörelser eller forskare, ja då uppmärksammas du normalt inte. Har du lite annorlunda approach och är oberoende, kul för dig men räkna inte med att du får någon uppmärksamhet eller utmärkelser. Men våren 2018 blev det ett undantag när vi fick Föreningen Skogens guldkvist och det är Carl XVI Gustaf som delar ut den på Forum för bioekonomi på Münchenbryggeriet i Stockholm så nu är vi odödliga, i alla fall enligt BKO…

Jag kan tänka på den här händelsen ibland när jag jobbar med min far, jag är lyckligt lottat som kan göra det och jag kan verkligen beundra honom för hans totala hängivenhet till skogen. Kanske var det så att min mamma fixade det mesta praktiska när vi var små, och det gjorde hon fantastiskt bra, men Bosses totala hängivenhet till skogsskötsel har gått som en röd tråd genom hans liv. Smittar det?

Varför skriver jag om detta nu kanske nu undrar?
Jo i fredags var jag och min fru på Rival vid Mariatorget i Stockholm och såg Bo Kaspers Orkester och ovan korta film är från dito.

Söndagens höjdpunkt var lunchen som mina döttrar lagade, en julklapp som levererades nu. De bjöd på vietnamesiska vårrullar. Fantastiskt gott. Passade bra i tiden eftersom min yngsta dotter Emma ska åka till Melbourne för att studera en termin. Jag saknar henne redan!