När vi åkte upp till skogen i går morse passerade vi förbi ett vindfälle som påpassligt nog lagt sig i en GROT hög. Det var på vår grannes mark och eftersom vi brukar hjälpa henne så stannade vi till och kapade upp det. Jag fick klättra upp i GROT högen för att kunna kapa bort toppen, kanske inte en bästa platsen att såga på men det gick fint. Det har varit så mycket och kommer säkert att bli mycket sågande av vindfällen så jag borde gå C kursen för motorsågskortet, jag har bara AB idag. Om någon har tips på bra utbildare/kurs i mina trakter (Västmanland/Bergslagen/Stockholm) så får ni gärna tipsa mig.

Vi var ut på en äldre avverkning för att se hur frötallarna klarade sig där och det var inte riktigt lika illa som vårt besök i tisdags men det låg nog runt 20 vindfällen där också så det finns att ta hand om helt klart. Vi passade på att se hur beskogningen såg ut och glädjande ser det mycket bra ut. Våra planterade granar, sådda tallar och självföryngrade tallar kommer bra, trots att detta skedde den extremt torra våren/sommaren 2018.

Sen fortsatte vi att röja. Nu i ett bestånd där Bosse och Klas (min systerson) hade börjat en röjningen men den var inte helt klar. Det är ett 22-årigt bestånd med övervägande gran på, men en del tall och björk också. Gallringen bör ske om 5-6 år eller så och den här röjningen ser vi som en förberedelse för nästa gallring. Det som är riktigt smått av granen tas bort (som en underröjning) och en del större granar/tallar/björkar som står för tät tar vi också ned. Finns det tall som är liten och i äthöjd för älgen så får den stå kvar. Likaså redan betade tallar, de kommer ju älgen gärna tillbaka till.

En vanlig fråga jag får när jag lägger ut lite bilder på vår röjning på Instagram är varför vi tar så höga stubbar. Det finns flera skäl till detta och framför allt så gör vi det för att minska arean på stubbytan så den möjliga ytan för angrepp av rottickan blir så liten som möjligt. Rottickan orsakar röta i granen och den här sporen finns i luften, särskilt vid temperaturer över fem plus. När det är kallare är risken för angrepp betydligt mindre och det är därför vi röjer gran vintertid. Om man ska röja gran sommartid måste man stubbspruta granen och det går ju också men är lite bökigt att bära med sig en spruta. Den går lätt sönder är vår erfarenhet också. Rottickan är inte rolig. Den sprider sig mellan rötterna och det sägs att cirka 15% av Sveriges granar är rötskadade och kostnader på över en miljard för skogsbruket i Sverige ser man ibland, så det här är en viktig sak att tänka på. Därför kan jag bli lite förvånade när jag läser och ser filmer mm om röjning av gran där man röjer gran sommartid utan att nämna risken för röta. Det är också en av orsakerna varför vi strävar efter att gallra och avverka vintertid. Nu är denna vinter en riktig skitvinter, för det är så varmt men vi har ibland minusgrader på nätterna i Bergslagen i alla fall.

Tillbaka till våra höga stubbar. Hur mycket skillnad kan det göra undrar man?

När vi röjde igår roade jag mig med att göra några trissor i vid roten och i midjehöjd och här ser man att arean blir en del mindre i midjehöjd. Det är ju självklart förstås men det blir större skillnad än vad man kan tro. Om vi minskar diametern från 7 cm till 5 cm, minskar vi stubbarean med 49%, om vi minskar från 5 cm till 4 cm minskar vi 36% i area, från 4 cm till 3 cm 44% och från 3 cm till 2 cm, 56 %. Så med ganska enkla medel kan vi nästan halvera arean som är tillgänglig för rötangrepp, vilket vi tror minskar risken för rötangrepp. De andra fördelarna? Jo, om man gör det här sommartid så sticker stubbarna upp så man kan rotbehandla dem, annars försvinner de i riset. Att det också är en bekväm arbetshöjd när man röjer, ja det får man på köpet!

Innan vi åkte hemåt åkte vi förbi vår pågående slutavverkning. Vi kom lagom för att säga hej till Sveriges coolast timmerbilschaufför, Jonna. Hon hade precis lastat fullt och skulle åka iväg till sågverket. Det lär bli en del turer.