Känslan av att hitta en vacker gränssten

Förra veckan i Bergslagen var intensiv med fullt program alla dagar och vi fortsätter i ett högt tempo i skogen fast i Småland denna vecka. Vi kom ned vid lunchtid och min syster, som var nere i sitt hus som ligger bredvid det gamla huset, hade snällt nog satt på värmen år oss så huset var varmt och skönt. Det tyckte också alla flugor, det tog ett tag att bli av med dem.

Efter lunchen gick vi ut i skogen och rekognoserade en slutavverkning. Det är en äldre skog, runt tre hektar, blandat gran och tall. Tyvärr upptäckte vi i somras att vi fått ett angrepp av granbarkborrar så vi lutar åt att avverka hela beståndet.

Det är bitvis ett fint bestånd som ligger i lä av en ås i väster. Själva beståndet är långsmalt så vi funderar att, mot vad vi brukar göra, undvika att ställa några fröträd. På åsen väster om beståndet ligger det en fin yngre tallskog som borde förse hygget med frön utan att vi ställer frötallar, tänker vi.

När vi gått runt beståndet som vi ska avverka fortsatte Bosse och jag vår gräns norrut, för den behöver märkas upp. Vår granne hade satt ut en del gränspinnar som vi hittade enkelt.

På vissa ställen var det inte lika enkelt att se var gränsen gick men med hjälp av skogsbruksplanen i mobilen och en kartapp som heter ”Min karta” som Lantmäteriet ger ut, kunde vi efter en del letande hitta flera gränsstenar. En del av dem var riktigt vackra.

Tillfredsställelsen när man hittar en vacker kanske lite dold gränssten ska inte underskattas!