Ensam är stark – kanske inte ändå

Vi försöker att göra de flesta skogsjobb själva men det tar sin lilla tid att bruka 340 hektar i Bergslagen och 110 hektar i Småland och vi har väl insett att vi hinner inte riktigt med allt vi skulle vilja. Och eftersom fastigheten utanför Vimmerby ligger längst ifrån oss och att vi inte har något vinterbonat hus där gör har gjort att vi ligger mest efter här. Vi har ryckt upp oss en del de senaste åren men nu var det dags att dra repet och ta in professionell hjälp att röja.

Som tur är så har vi hittat ett par äkta Småländska skogsarbetare (Jan och Jerker) som vi lyckats anlita (de är eftertraktade) och idag träffades vi och gick igenom vilka områden som skulle röjas och hur vi vill ha det röjt. Jan och Jerker var verkligen duktiga och tog in våra förslag direkt hur vi vill att röjningen ska se ut.

Vi förklarade våra generella principer vid röjning, som ungefär lyder: Vi vill spara allt ätbart som inte konkurrerar i höjd med huvudstammarna till klövviltet. Spara också all RASE, även det som konkurrerar med huvudstammarna. Så mycket löv kvar som möjligt till viltet och i tallskogen röjer vi bara när tallen är uppe på älgsäker höjd, dvs runt 5 meter. Ingen gran röjer vi innan 1:a november (eller egentligen över 5 grader plus, detta för att undvika rotröta). Vi vill också spara björk som huvudstammar där det är möjligt, vi har nämligen lite ojämn fördelning på de vuxna björkarna på skogen.

Bosse hade förberett kartor och instruktioner och vi gick runt några av bestånden och kikade på dem innan de började röja. Ett av bestånden består av en berg med grupper av tät tall. Däremellan lägre tallar och en massa ljung på marken där en del har dött av torkan som varit de senaste åren.

Våra instruktioner togs emot väl och det kändes som vi pratade samma språk.

Ovan ser ni resultatet av det första beståndet som Jan och Jerker röjde. Vi tycker det ser mycket bra ut och de var ruskigt snabba. De dansade fram i skogen med sina röjsågar!

Sedan lämnade vi dem och tittade på ett par andra delar av skogen. Bland annat gick jag igenom våra åkerplanteringar. Vi har inte så mycket sådant här men vi har några hektar. Bland annat ett område som är runt 37 år (jag kommer ihåg när vi planterade det) och jag gick igenom det för att hitta eventuella granbarkborreangrepp. Lyckligtvis hittade jag inga men noterade att rötterna ligger väldigt ytligt där.

Här kommer vi inte att gallra utan det här får stå tills det ska slutavverkas. Kanske inte vår finaste skog…

Vi gick också och kikade på en liten plätt som är lövdominerat. Bland annat så finns det flera stora ekar och aspar i beståndet.

Mäktigt med de stora ekarna. På bilden där Bosse håller i ett träd så är det två ekar till vänster och två aspar till höger men på bilden ser barken identisk ut.

Ett annat kuriosa träd upptäckte jag i närheten. En gran som nyligen träffats av blixten och då kom jag ihåg en dag i somras när jag, mina döttrar och min dotters pojkvän var i stugan en kväll. Helena var och hälsade på sin mamma i Kalmar och jag och mina döttrar höll på att laga mat på kvällen när det drog in ett fruktansvärt oväder. Spöregn och så började det åska. Den kom närmare och närmare och plötsligt small det i närheten, typ 200 meter från huset. Strömmen gick och allt blev svart. 20 sekunder senare kom strömmen tillbaka och den kom och gick ett antal gånger den kvällen. Vid ett tillfälle hade jag öppnat kylskåpet för att ta fram något till middagen när jag plötsligt får en stöt av kylen, det var en rejäl kyss! Mycket otrevligt, Efter det pausade vi matlagningen.

Men den här smällen, 200 meter från huset var säkert granen nedan som blev träffad.

Så håll inte i kylen eller i ett element när det åskar i närheten!

Jag tror vi får avsluta med en trevligare bild på en ask vi har i trädgården här i Vassemåla. Den står i ena hörnet och just nu så faller löven vackert ned. Den har hittills klarat sig från askskottsjukan och det är ju naturligtvis roligt.