Politiken har en oroande tendens att överdriva betydelsen av storstadens techbolag på bekostnad av basnäringar, så som skogen.

Den gigantiska e-sportturneringen The International skulle ha gått av stapeln i Stockholm. Men nyligen meddelades att turneringen flyttar. Som orsak anges samarbetssvårigheter med regeringen och Riksidrottsförbundet.

Stockholms finansborgarråd Anna König Jerlmyr (M) är av förklarliga skäl kritisk. Till Expressen (22/6) säger hon:

Det är ett underbetyg till Sverige och till regeringens förmåga att kunna hantera den här viktiga branschen som omsätter mer än pappersmassa och järnmalm.

Men kan det stämma att dataspelsbranschen klår de industrigrenar som byggde Sverige? På Facebook bekräftar Anna König Jerlmyr att det är precis så hon menar – dataspelsbranschen omsätter mer än pappersmassaindustrin och järnmalmen tillsammans.

Att det är mer pengar i dataspel än vissa delar av den klassiska industrin är något som har basunerats ut av branschorganisationen Dataspelsbranchen. Och här hittar vi nog grunden till föreställningen att dataspel snart är viktigare för Sverige än gruvorna och skogen. I oktober förra året presenterade Dataspelsbranschen en rapport över tillväxten. Pressmeddelandet sade:

Spelutvecklarnas omsättning växte med 28% och uppgick till 24,5 miljarder kronor 2019. Siffran kan jämföras med Sveriges export av järnmalm och pappersmassa som båda var värda cirka 25 miljarder kronor 2019 enligt SCB*

*) Detta avser råvaran järnmalm respektive pappersmassa, inräknat förädlade produkter som stål, papp med mera är exportvärdet högre.

Redan här anar vi ugglor i mossen. Det är en tillyxad jämförelse. Det är också var för sig som spelbranschen ska ställas mot järnmalmen och pappersmassa.

Djupdyker vi i siffrorna för massa inser vi också snabbt att exporten inte ger en entydigt rättvisande bild av värdeskapandet i branschen. Skogsindustrierna har följande statistik:

2020 var den totala massaproduktionen 12 miljoner ton. Cirka 60 procent används internt, det vill säga för brukens egna produktion av papper och kartong. De resterande 40 procenten, kallad marknadsmassa, säljs och levereras på den öppna marknaden. 2020 producerades 4,8 miljoner ton marknadsmassa. [ …] Ungefär 90 procent av marknadsmassan går på export.

De svenska dataspelsföretagen har gjort en fantastisk resa. Det finns alla skäl att förundras, beundra och höja den bedriften. Troligen finns också mycket att lära av dess erfarenheter. Men den främsta lärdomen bör inte vara att spela ner exempelvis skogsindustrins betydelse, vilket indirekt blir resultatet av den glappande jämförelsen.

Samtidigt är det inträffade talande för tiden. Den klassiska industrins betydelse, kanske i synnerhet skogen, verkar allt oftare förminskas av någon outgrundlig anledning. Politiken beskriver i stället storstädernas kreativa branscher, så som spel- eller musikindustrin, som framtiden.

En rapport från Industriarbetsgivarna (2021) visar dock vilken viktig roll den klassiska skogsnäringen har för Sverige. I rapporten går bland annat att läsa:

För riket som helhet står skogsnäringen för drygt två procent av alla skatteintäkter från arbetsinkomster. Skatteintäkterna motsvarar nästan 32 000 tjänster inom offentlig sektor.

Nyligen publicerades även en rapport från Teknikföretagen, baserad på statistik från SCB, som visar att industrins betydelse har underskattats. I en ledare av Thomas Hermansson i Barometern-OT konstaterades, apropå rapporten:

Det finns en skev bild av vilka branscher som bär upp det svenska välståndet, där väsentliga industrier som de i Småland glöms bort. [ …] Under flera år har det likt en repad grammofonskiva talats om den framgångsrika ”musikindustrin”. Förvisso en framgångssaga – begreppet ”det svenska musikundret” kommer inte från ingenstans. Något som på senare år fått tuff konkurrens från vad som ofta kallas för ”spelindustrin”, som redan gått om den förra i omsättning.

Den svenska spelbranschen är en framgångssaga. Precis som musikundret. Och designundret. Men politiken bör inte tjusas för mycket av de trendiga branscherna i storstaden. De verkligt imponerande bedrifterna levererar fortfarande basnäringar som skogen.

Edvard Hollertz