Jag är smått irriterad. Och lite uppgiven.

När man har fått tag i en hjullastare som man tycker passar alldeles utmärkt, som är lagom stor och som man liksom föll för sådär på en gång. Ja då ska den ha trasig kylare! Och behöva fraktas iväg härifrån för reparation!

Byte av fram-backspak skulle visst också göras och så ska den få ny gaspedal. Bra antar jag! Men hur lång tid ska det ta!?

Jag saknar den! Jag vill ha tillbaka den! Sluta fingra på den! Den är MIN! My preeecious!

Ja, ja okej, det är vår traktor. Men det är jag som älskar och saknar den mest, det är jag helt säker på!

Det har liksom blivit personligt det här. Och även om jag inte är särskilt svartsjuk av mig så finns det faktiskt gränser! Jag vill helt enkelt inte att den spenderar alltför många dagar OCH nätter med annat folk hur som helst!

Idag har vi haft pappas Ljungby här på lån.

Det är fantastiskt bra att ha en pappa. Som har en hjullastare. Som han är villig att låna ut. Det är inte det. Det är bara det att jag vill ha tillbaka L50’n och att allt ska flyta på lite bättre här!

Nej nu tror jag att jag går och lägger mig faktiskt. Det här har varit en påfrestande dag på många sätt. Återkommer i morgon med ett riktigt bra veckans citat!