När det här händer för fjärde gången på lika många dagar blir man lite trött.

Man ger ifrån sig en ”blundar hårt medan man suckar-suck” och mumlar fram samma saker som de tre tidigare gångerna. Saker som ”…själva fan” och ”…helt jävla otroligt…” och ”skulle ha satt i en bult där…”

Det är alltså fjärde gången det händer. Och lösningen ligger i att man går tio meter och hämtar en bult som man sedan sätter fast.
Vad ska man säga?
Det är bara att inse man att man är en stor, hopplös geleklump av oföretagsamhet ibland!

Så idag gott folk, idag gjorde jag det. Tänkte att nu jävlar ska det ske!

Jag hämtade bult och mutter, släppte i och skruvade fast.

Det tog kanske 134 sekunder sammanlagt. På ett ungefär. Känns som en rimlig insats och väl investerad tid, eller hur?

Notera gärna min Lean-målade skiftnyckel förresten. Den är sådär orangespräcklig bara för att man ska se att den hör hemma i ladugården och ingen annanstans. Tack vare färgen kan ingen ta den och sedan stå och ljuga och hävda att den är deras!