Köttfärs, rödlök och ett skrynkligt ägg. Mitt i natten men det kunde inte hjälpas. Äta måste man ju om man är hungrig, det blir så dålig stämning annars, oavsett vilken tid på dygnet det är.

”Du ä´nt rädd för kalorian’ då?” kanske någon vill fråga. Och då svarar jag nej, jag är sällan rädd för några kalorier. Jag tycker väldigt mycket om dem, även om jag försöker undvika de snabbaste och sockrigaste om det går. Förutom choklad. Det räknas inte. Det är som en sorts jätteviktig medicin precis som rejäl mat.

Just nu funderar jag på alla de saker man borde blogga om. Vettiga grejer som man borde använda sitt medieutrymme till. Och jag kommer fram till att det inte är så himla lätt.
Nog borde man försöka skriva om Livsmedelsstrategin, Donald Trump och Hans Rosling. Och om EU-stöden, diverse småföretagarfrågor och klimathotet.

Men just nu blir det bara lite mat. Men det är inte det sämsta utan tvärt om, något av det allra bästa! Särskilt när köttfärsen kommer från egna djur och ägget från min mammas hönsgård.