Man sätter sig i bilen, startar, blinkar vänster och undrar varför man inte kommer bakåt!
En klassiker som de flesta maskinförare råkar ut för ibland.
För alla som tycker att det här är låter helt vansinnigt kan jag förklara. På lastmaskiner och många traktorer finns det, enkelt uttryckt, en spak på vänster sida om ratten, precis där blinkersspaken sitter på en vanlig bil. Den här spaken för man åt höger för att köra framåt och åt vänster för att backa. Och vanans makt är stor! Därför tror man ibland att man kan köra med hjälp av blinkern i bilen!

Man man inser att man behöver ett ”civil-skal” till mobilen.
Man sitter uppklädd, tvagad, kammad och fixad och tänker att inte är det något problem att byta skepnad och se ut som en helt vanlig icke-lantbrukar-person! Man kanske är på ett möte, en fest eller i skolans lokaler och man känner sig sådär lite nöjd. Man tänker att för någon timme sedan stod man och skottade skit men det är det då ingen som kan ana! Men så känner man…en doft…eller en lukt… Den är bekant…och den är rätt tydlig. Och man blir lite irriterad!
-Varför luktar det ladugård!?! Jag ÄR ju ren och jag HAR ju rena kläder!!
Svar: Det är telefonen och fodralet som stinker! För man har fortfarande inte skaffat ett civil-skal.

Man kan inte hämta sina egna barn på skolan på grund av risk för allergiska reaktioner.
Man ska plocka upp ungarna vid dagens slut och passar på att göra något jobb samtidigt. Med påföljd att man anländer till skolområdet täckt i skit, jord, bränsle eller annat.
Bara att ringa och be personalen skicka ut ungarna till närmaste parkering!

Ens barn eller man själv har anlänt till fest, skola, möte eller idrottsevenemang i traktor.
Jag fick till exempel skjuts av Danne till tågstationen förra året när han skulle hämta ett lass foderpotatis. Smart!
Och när vi hade barnkalas på bygdegården och det blev snörekord var det väldig tur att vi hade traktorn. Fullastad med pizza, kakor och ballonger var den lite svårmanövrerad men hade vi åkt bil hade vi kanske inte kommit fram alls! Och definitivt inte hem efteråt!

Det går extra snabbt att raka eller vaxa benen tack vare det så kallade ”stövelfenomenet”.
Benen är nämligen delvis hårlösa redan. För om man bär stövlar väldigt ofta blir det ett visst slitage på huden, i alla fall på mig. Resultat: I stort sett hårlös baksida vad! Perfekt! Bara resten kvar! Tänk vad jag sparar tid!

Man är ”den där bonden” nästan vart man än kommer.
-Visst är det ni som har gården där i Kovland?
Japp, stämmer bra det!
-Är det inte du som är från Nysäter? Med alla tjurarna?
Jo! Har vi setts? Inte det? Men du känner mig, det var trevligt!
-Det här är Elin, hon är LANTBRUKARE!
Ja! Känns det inte på lukten från mitt telefonfodral så vet ni det nu! Hej, hej, det är jag som är bonden!
-Jag tycker jag känner igen dig! Visst är ni med i NyhlénsHugosons-reklamen?
Jo, precis! Vi står i givakt jag och min man på diverse kartongskyltar i matbutikerna. Den på Ica Maxi är lite bucklig, men jo, det är vi!

Jag har lärt känna så många trevliga människor tack vare att de är nyfikna på mitt jobb! Och dessutom ger det många tillfällen att berätta om svensk mat och lantbruk. Men lite skrämmande är det att vi bönder börjar bli så få att vi nästan är exotiska..!

Nåväl, jag gissar att alla yrken har något liknande. Kul är det i alla fall med olika saker som man lägger sig till med tack vare jobbet!

Söndagskram från Nysäter!